Tors Torn – två bockar i kanten på Stockholm

Oslo Naeringseiendom AS avser att bygga två torn vid Torsplan i Stockholm. Tornen ska bli 140 meter höga med en sammanlagd lokalyta på 40.000 kvm. Enligt Stockholms stad planeras det västra tornet för hotellverksamhet, medan det andra kommer att innehålla lokaler för ”verksamhet med inriktning mot Life Science”. Staden har anvisat marken för nybyggnaderna och rätten att exploatera har därefter konfirmerats i en detaljplan. Den 15 mars detta år har detaljplanen antagits av kommunfullmäktige.

Planprogrammet och planen har från och med det första samrådsskedet utsatts för stark kritik, som i första hand har riktat sig mot de båda tornen. Tornen är således kontroversiella – engagerade aktioner både för och emot har fortlöpande florerat i pressen och på nätet. Med både sakliga och osakliga argument från ömse sidor.

En rätt högljudd opinion – med centerpartisten Per Ankersjö (Stureplanscentern) och den ideella organisationen YIMBY som pådrivande – har huvudsakligen argumenterat enligt trossatsen, att ”more of it” i vertikal mening kommer att sätta Stockholm på kartan. Och därmed bidra till internationell berömmelse, kommersiell framgång och allmän samhällslycka. Samma vulgära trossats har ledsamt nog också stadens stadsbyggnadsborgarråd Kristina Alvendal gett uttryck för.

Ett på nätet ofta framfört argument för tornen har utgått från bostadsbristen i dagens och morgondagens Stockholm. Men Tors Torn har inget samband med (behovet att öka) bostadsbyggandet i Stockholm. Annat än indirekt. Största möjliga byggrätter för Oslo Naeringseiendom AS ska ge största möjliga ekonomiska stöd åt ett ofinansierat bostadsbyggnadsprogram för Norra stationsområdet. En stödfinansiering som uppenbarligen är helt nödvändig – trots att bostadsområdets hushöjder maximerats och dess grön- och gårdsytor minimerats i detaljplanen.

Torns Torn har i allmänhet diskuterats utifrån deras visuella verkan i stadsbilden. ”Kaninöron på Stockholms slott” och andra tillmälen som utgår från tornens bidrag till Stockholms stadsbild har naturligtvis också full relevans. Till sådana aspekter på tornens berättigande och verkan kan läggas ytterligare en. Vad står de för och vad uttrycker/symboliserar de?

Uppenbarligen kan de utan betänkligheter utformas än på det ena och än på det andra sättet: lite äventyrligt låtsas de först stå på huvudet och någon månad senare står de på stadiga fötter och associerar till serena orgeltoner från forna tiders scrapers i amerikanska storstäder.

Men oavsett tyngdpunkten i kompositionen står de faktiskt för ingenting av intresse. Ett hotell à 20.000 kvm på ena sidan av Torsplan och ett tvillingtorn med inriktning på Life Science på den andra triggar väl inte heller till arkitektoniska prestationer i den högre skolan. Om de nu ska göras mera spännande – via en arkitekttävling eller inte. Och framförallt duger inte en så ointressant och meningslös blandning av skilda funktioner som skäl för att förändra Stockholms silhuett och närområdets miljö.

Följdriktigt har Stadsbyggnadskontoret istället marknadsfört Tors Torn som Den Stora Porten mellan grannkommunerna Stockholm och Solna: 2 volymer à 140 höjdmeter, symmetriskt placerade en bra bit söder om kommungränsen – ett svåröverträffat pekoral i svensk stadsbyggnadshistoria. För att ta till ett par relevanta språkövningar: Much Ado About Nothing eller Tant de bruit pour une omelette.

Nu frågar man sig förstås: Var finns boven i dramat? Varför blir det så orimligt dyrt att bygga bostäder och lokaler på Norra Stationsområdet? Varför måste den grannkommunala stadsporten Tors Torn till för att finansiera bostadsbyggandet i området? Svaret kan sammanfattas i tio feta versaler och ett utropstecken:

VÄRTABANAN!

Värtabanans existens i samtid och framtid har diskuterats i omgångar före och under den utdragna planeringsprocessen för såväl Norra stationsområdet som Norra länken. Under processen har frågan om banans nedläggning av och till lyfts upp till ytan och lika ofta har den avförts från dagordningen. Obegripligt lättvindigt.

Nu kostar banans bevarande och överdäckning miljarder. Samtidigt som den förblir en barriär i Norra Djurgårdens rekreationslandskap och ödelägger en av den svenska trädgårdskonstens vackraste parker – Bellevueparken – och framdeles kommer att försvåra och fördyra universitetets utbyggnad i Albano. För att inte tala om banans trista inflytande på gestaltningen av Norrtull, entrén till The Capital of Scandinavia från Arlanda och världen.

Tyngre argument än ”kanvabraåha” till stöd för banans bevarande har merendels saknats medan valmöjligheter ännu fanns. Nu är det dessvärre kört för åtminstone något decennium framåt.

Men låt oss åtminstone slippa Tors Torn som pris för Värtabanans bevarande och överdäckning!