Samrådsynpunkter på detaljplan för fastigheten Vasastaden 1:16 m.m. (Norra Station)


2009-06-20

Till Stockholms stadsbyggnadskontor

Samrådsynpunkter på detaljplan för fastigheten Vasastaden 1:16 mm (Norra Station) i stadsdelen Norrmalm S-Dp 2009-02013-54

Allmänt

Kommittén för Gustavianska Parken har tagit del av förslaget till detaljplan för Norra stationsområdet med tillhörande redovisning av ”den fysiska strukturen för i stort sett hela Norra stationsområdet mellan Karlberg och Wenner-Gren Center”.

Kommittén behandlar två frågor i detta yttrande. Dels om och hur den föreslagna detaljplanen påverkar Brunnsvikens och därmed Kungliga nationalstadsparkens landskapsbild. Dels om den i samrådshandlingarna redovisade ”fysiska strukturen”, som innefattar en betydelsefull del av Nationalstadsparken, är förenlig med det överordnade målet för utvecklingen av parken, nämligen att ”förstärka områdets natur- kultur- och rekreationsvärden och att värna den biologiska mångfalden”. (Prop. 1994/95:3, s. 43)

Samrådsförfarandets remisstid är anmärkningsvärt kort, särskilt som blomstertiden redan kommit. Kommittén förutsätter därför att en komplettering av detta yttrande, om än levererat med viss fördröjning, kommer att beaktas i den fortsatta beredningen av ärendet.

Detaljplaneförslaget

Detaljplaneförslaget innefattar två utropstecken i stadssilhuetten som kommer att påverka upplevelsen av Brunnsvikens (Nationalstadsparkens) historiska landskap. Det är dels ”Tors torn”, eller vad man med insikt i myten och känsla för stadsplaneringens mångtydighet kanske frestas kalla ”Tors bockar”. Dels är det ett sjuttio meter högt hus utan angiven funktion, som är tänkt som ett eko av eller ett komplement till Wenner-Gren Centers höghusdel och som tillsammans med den avses ”definiera entrén till Norrtull”.

”Tors bockar” kommer enligt vår bedömning att befinna sig i (eller kanske till och med utanför) den gränszon, där Brunnsvikens historiska landskap redan fått sin visuella inramning eller avgränsning av stadens sentida utbyggnader. Med våra utgångspunkter har vi därför i princip ingenting att erinra mot planförslagets kanske mest spektakulära och kontroversiella inslag.

Det föreslagna tornet vid Norrbacka, som såvitt framgår av handlingarna enbart motiveras av önskemålet att ”definiera entrén till Norrtull”, ställer vi oss däremot helt avvisande till.

Till en början vill vi ifrågasätta entrédefinitionens läsbarhet vid den faktiska ankomsten till Stockholm från norr. Kommer man med buss, kan man beroende på sitt val av säte i bästa fall uppfatta antingen det ena eller det andra av sjuttiometershusen. Kommer man med bil, har man med säkerhet fullt upp att göra med filvalet inför passagen under Värtabanan och varken möjligheter eller intresse av att låta en tolkande blick oscillera mellan Norrbacka och Bellevue. Den faktiska upplevelsen av infarten till staden från norr kommer naturligtvis istället att domineras av Värtabanans låga och banala järnvägsbro, som helt prosaiskt kväser alla tankar på en intressant definition av entrén till Sveriges huvudstad.

Också med andra utgångspunkter framstår det tänkta ekot av Wenner-Gren-Center som ett svårsmält tillägg i den historiska landskapsbilden. Vi vill gärna förklara oss närmare.

Gustav III:s vision av ett visuellt samband mellan det kungliga slottet på Stadsholmen och ett nytt palats på Haga gick i graven samtidigt med majestätet. Albert Lindhagens lysande tanke, att i Georges-Eugène Hausmanns anda göra Sveavägen till en Champs d’Elysées med Brunnsviken som en avslutande Bois de Boulogne, kom heller aldrig att realiseras.

Nästan hundra år senare förverkligades istället en helt annan stadsbyggnadsidé. År 1962 invigdes Wenner-Gren Center och därmed avslutades Sveavägen mot norr av ett monumentalt fondmotiv, den Pylon som dåförtiden var Europas högsta byggnad. Samtidigt tillfördes Brunnsvikens landskap ett visserligen storslaget men kanske mindre önskat landmärke i söder. Och visionen av ett visuellt och betydelsebärande samband mellan Staden och den arkadiska Brunnsviken slocknade för alltid.

Samma år som Centret invigdes, invigde kung Gustav VI Adolf Arlanda flygplats. Sambandet mellan dessa händelser är förstås ingen tillfällighet. Tvärtom definierades på så sätt Wenner-Gren-Center som entrébyggnaden till det moderna Sverige och dess huvudstad, ett kreativt centrum för det internationella forskningssamarbetet.

Vi kan inte se några bärande skäl för att i symmetriens namn komplettera ett så betydelsefullt monument med ett så betydelselöst och knappt uppfattbart eko för dem som färdas mot Stockholm.

I Brunnsvikens historiska landskapsbild kommer det sjuttio meter höga huset däremot att inte bara vara uppfattbart utan också innebära ett nytt och påtagligt intrång i landskapsbilden. Så mycket värre att det i ett sådant perspektiv framstår som ett obegripligt monument över ingenting.

Vi har nu dröjt vid sjuttiometershuset främst med hänsyn till dess visuella åverkan på Nationalstadsparken. Men det inslaget i planförslaget avspeglar också en genomgående benägenhet i det hela, nämligen att prioritera form framför innehåll. Vi kommer eventuellt att utveckla den synpunkten i ett kompletterande yttrande.

Gestaltningsprogrammet

Detaljplanen innefattar inte Generalsbacken (alias f.d. stadens sandtag, alias f.d. bensinstationstomten) men det bredare gestaltningsprogrammet motiverar att vi också tar upp frågan om nyttjande och gestaltning av området öster om Norrtull till diskussion i detta yttrande. Vi förutskickar samtidigt att yttrandet kommer att kompletteras i denna del.

I planhandlingarna omnämns Hagaparken gång på gång som en tillgång att ta vara på i planläggningen av Norra stationsområdet. Det uppskattar vi naturligtvis. Med förvåning konstaterar vi emellertid att stadsbyggnadskontoret tycks vara omedvetet om den värdefulla del av det gustavianska parklandskapet som staden själv förvaltar, nämligen Bellevue, den storartade engelska park som skapades i samförstånd och samverkan mellan överståthållaren Carl Sparre, Gustav III och hovintendenten Fredrik Magnus Piper. Det är så mycket märkligare som stadens trafikkontor helt nyligen har utarbetat ett förslag till parkens återupprättelse efter långa tiders degradering och förfall.

Mellan stadsbyggnadskontorets planeringsgräns mot öster (utbyggnaden av Norra stationsområdet) och trafikkontorets planeringsgräns mot väster (upprustningen av Bellevueparken) tycks en barriär ha uppkommit spontant eller möjligen ha fastlagts.
Ingenting kan vara olyckligare, när nu entrén till staden från norr och mötet mellan stenstaden och Brunnsvikens landskap skall gestaltas. Enligt vår mening är det nödvändigt att samordna planeringen framförallt vad gäller området mellan Wenner-Gren-Center och Norrtull.

I samrådshandlingarna kallas området ”före detta bensinstationstomten”, en benämning som definierar områdets imperfektum som fullständigt ointressant för dess futurum. Vi menar att benämningen ”före detta Generalsbacken” ger andra, intressantare utgångspunkter för områdets framtida gestaltning. Den mäktiga grusåsen blev stadens sandtag under 1800-talet och vid sekelskiftet 1900 var den utplånad – bortsett från den del som i dag framträder som en upphöjd banvall för 1880-talets järnväg, Värtabanan. Topografiska kårens detaljerade karta från 1856 (KrA) över trakten kring södra delen av Brunnsviken ger gott besked om åsens utseende före den storskaliga urschaktningen. Åsen var då väsentligt högre än Bellevueberget och över den slingrade sig promenadstigar mellan Bellevue och Norrtull.

Vi ser ”före detta Generalsbacken” som en betydelsefull resurs för att dels binda samman parklandskapet i öster med en blivande Norrtullsplats, dels tillgodose behovet av idrottsanläggningar inom stadsdelen. Sådana tankar antyds också i gestaltningsprogrammet men samtidigt motsägs de av förslaget att ta stora delar av området i anspråk för en ny grundskola. Den markanvändningen har såvitt vi kan erinra oss inte föreslagits i tidigare skeden av planprocessen. Det kan i värsta fall tolkas så, att angelägna behov som inte uppmärksammats eller tillgodosetts inom ramen för den föreslagna utbyggnaden av Norra stationsområdet kan komma att medföra ett ökat exploateringstryck mot angränsande delar av Nationalstadsparken. Det anser vi inte acceptabelt och motsätter oss med bestämdhet tanken på att förlägga en ny grundskola till Nationalstadsparken.

I gestaltningsprogrammet visas en ny utformning av Sveavägen, som såvitt vi kunnat bedöma inkräktar på Nationalstadsparken. Till den saken återkommer vi i kompletteringen av detta yttrande.

Värtabanan

Som bekant har Kommittén för Gustavianska Parken i flera av sina tidigare yttranden till stadsbyggnadskontoret uttalat sig för en nedläggning av Värtabanan, exempelvis i yttrandet 2008-05-19 över utställningshandlingen Översiktsplan för Nationalstadsparken, stockholmsdelen. Också till den saken återkommer vi emellertid med kompletterande synpunkter.

För Kommittén för Gustavianska Parken

Désirée Edmar
Ordförande

Christian Laine
Sekreterare


Originaldokument i Word-format

Till yttranden