Samrådsyttrande över Förslag till detaljplan för del av Norra Djurgårdsstaden – Gasklocka 3 och 4, Hjorthagen 1:2 m.fl.


2010.12.07

Till Stockholms stadsbyggnadskontor

Samrådsyttrande över Förslag till detaljplan för del av Norra Djurgårdsstaden – Gasklocka 3 och 4, Hjorthagen 1:2 m.fl., i stadsdelen Hjorthagen, S-Dp 2009-11340-54

Kommittén för Gustavianska parken har tagit del av rubricerade förslag med tillhörande fördjupning av MKB och överlämnar härmed sina synpunkter.

Vi begränsar vår kritik till den föreslagna nybyggnadens inverkan på Kungliga nationalstadsparken och i synnerhet på Brunnsvikens landskap samt frågan huruvida denna inverkan medför påtaglig skada på parkens natur- och kulturvärden. Inledningsvis granskar vi dock mera allmänt de bedömningar av detaljplanens konsekvenser för stads- och landskapsbilden som presenteras i samrådshandlingarna.

Planförslagets bedömningar av konsekvenserna för stads- och landskapsbilden

”Det som påverkar upplevelsen mest är den nya höga byggnaden som kommer vara synlig och utgöra ett landmärke för både planområdets närhet och stora delar av övriga Stockholm.….Den nya byggnaden kan, på samma sätt som gasklocka 4, uppfattas som ett landmärke. Detta kan uppfattas som visuellt störande men också som en hjälp för orientering och ett tillskott till landskapsrummet. På samma sätt som gasklockan symboliserat gasverkets forna betydelse för staden kommer den nya byggnaden att utgöra en symbol för miljöstadsdelen Norra Djurgårdsstaden. Byggnaden kan eventuellt uppfattas få en negativ påverkan, som visuellt störande på stads- och landskapsbilden. Detta bedöms dock vara av mindre betydelse i jämförelse med den mängd stadsnära bostäder och det tillskott till stadsbilden den nya byggnaden bedöms bli.”
(MKB 2010-09-10, 5.2 Stads- och landskapsbild 5.2.2 Konsekvenser samrådsförslag)

”Byggnaden föreslås innehålla ca 530 bostäder fördelade på 47 våningsplan med en total höjd av ca 170 meter över markplan. Den ökade höjden jämfört med den befintliga gasklockan motiveras genom den arkitektoniska idén i projektet där en slankare byggnad upplevs mer attraktiv. Då utgångspunkten ändå har varit att bevara landmärkets volym i stadens siluett, innebär det en väsentlig höjning. Den markanta höjden innebär också att landmärket som gasklockan idag utgör behålls och förstärks. På samma sätt som gasklockan i stadsbilden symboliserat gasverkets forna betydelse för staden kommer den nya byggnaden att utgöra en symbol för miljöstadsdelen Norra Djurgårdsstaden.”
(Planbeskrivning 2010-09-10, s. 10)

Granskning av samrådsförslagets bedömningar

Bedömningen av planförslagets konsekvenser för stads- och landskapsbilden stannar således vid upplevelsen att nybyggnaden eventuellt kan uppfattas få ”en negativ påverkan, som visuellt störande på stads- och landskapsbilden”. Denna – eventuellt – negativa påverkan på stads- och landskapsbilden bedöms vara av mindre betydelse än nybyggnadens ”tillskott till stadsbilden”.

I kvantitativ mening utgör nybyggnaden tveklöst ett tillskott till stads- och landskapsbilden men av det följer inte ovillkorligt att den utgör ett tillskott i kvalitativ mening. Uttalandena om nybyggnadens negativa verkan (eventuellt ”störande”) och positiva verkan (”tillskott”) på stads- och landskapsbilden saknar i båda fallen varje form av analytiskt underlag. De blir bara meningslöst hängande i luften.

För bedömningen av nybyggnadens inverkan på stads- och landskapsbilden anses ytterligare en faktor vara av (avgörande?) betydelse, nämligen mängden tillkommande stadsnära bostäder. Det saknar självfallet relevans för den estetiska bedömningen av nybyggnadens positiva eller negativa inverkan på stads- och landskapsbilden.

Miljökonsekvensbeskrivningens avsaknad av metodik och stringens i vad avser nybyggnadens verkan i stads- och landskapsbilden diskvalificerar den som bedömnings- och beslutsunderlag.

I citaten från såväl miljökonsekvens- som planbeskrivningen omtalas nybyggnaden som en direkt arvtagare till gasklocka 4 såsom både landmärke och symbol i stadsrummet. Konkordansen haltar och kan framförallt inte tillmätas någon saklig betydelse för bedömningen av nybyggnadens verkan i stads- och landskapsbilden.

Den lite märkliga konkordanstanken tycks ha sitt ursprung i stadsbyggnadskontorets startpromemoria 2009-10-15 för planarbetet. Där förs följande resonemang:

  1. ”Det kulturhistoriska värde gasklocka 4 besitter ligger till stor del i dess miljöskapande värde som ett landmärke i Stockholm som bör bevaras och utvecklas.”
  2. ”Gasklocka 4 i dess nuvarande volym är synlig från stora delar av Stockholm. Med föreslagen utformning kommer landmärket att bevaras och utvecklas och därmed fortsatt utgöra en tydlig del i Stockholms stadssiluett”.
  3. ”På samma sätt som gasklockan i stadsbilden symboliserat gasverkets forna betydelse för staden kommer den nya byggnaden att utgöra en symbol för miljöstadsdelen Norra Djurgårdsstaden.
  4. ”Höjden på byggnaden styrs till stor del av gestaltningsidén och byggnadens uttryck i övrigt. En lägre byggnad, med samma höjd som dagens byggnad som är ca 100 meter, ger ett väldigt avhugget och stubbigt intryck vilket kontoret inte ser som positivt. Byggnadens läge, i utkanten av innerstaden med Kungliga nationalstadsparkens enorma ytor runt om tillsammans med Lilla Värtans vattenytor anser kontoret tål en så pass hög byggnad. En förutsättning är att den höga byggnaden inte skuggar Ferdinand Bobergs tegelgasklockor nämnvärt. Byggnadshöjden och dess eventuella konsekvenser för stads- och landskapsbild och riksintressen kommer utredas vidare under planprocessen.”

En 170 meter hög nybyggnad på platsen för den rivna, knappt 100 meter höga gasklockan skulle således vara den optimala förvaltningen av gasklockans kulturhistoriska värde och dessutom tillföra Stockholms stadssiluett ytterligare värden till följd av den större höjden.

Eftersom den förutskickade utredningen om ”byggnadshöjden och dess eventuella konsekvenser för stads- och landskapsbild och riksintressen” uppenbart inte har kommit till stånd på vägen från startpromemoria till samrådsförslag, utgår vi från att en sådan utredning prioriteras i planprocessens nästa skede.

Som bidrag till nästa skede av planprocessen följer här kommitténs bedömning av nybyggnadens konsekvenser för Kungliga nationalstadsparken och i synnerhet landskapet kring Brunnsviken.

Kommitténs bedömning av planförslagets konsekvenser för Kungliga nationalstadsparken

I det nyss citerade startpromemorian hävdar stadsbyggnadskontoret att nybyggnadens läge i utkanten av innerstaden med Kungliga nationalstadsparkens enorma ytor runt om (vår kursivering) tillsammans med Lilla Värtans vattenytor tål en så pass hög byggnad. ”Kungliga nationalstadsparkens enorma ytor runt om” består inte bara av kvantiteter utan i lika mån av kvaliteter. Frågan huruvida dessa kvaliteter påverkas av nybyggnadens exceptionella höjd behandlas varken i startpromemorian, miljökonsekvensbeskrivningen eller planbeskrivningen.

Dagens gasklocka reser sig som en mörk, ”passiv” kropp i Djurgårdslandskapet. Dess visuella inverkan på landskapsupplevelsen beror av dygnets växlingar mellan ljus och mörker. Men också av väderskiften – när regn, dis och dimma skymmer sikten i landskapet, tonar också gasklockans konturer bort. Annorlunda förhåller det sig med en byggnad på samma plats som avses bli 70 meter högre och innehålla mer än 500 bostäder fördelade på 47 våningsplan. Att landskapet mörknar eller tonar bort i regn och dimma har ingen dämpande effekt på byggnadens verkan i landskapsrummet. Tvärtom kommer det artificiella ljus som då tänds i lägenheterna att ytterligare förstärka byggnadens ”aktiva” påverkan av landskapet och landskapsupplevelsen.

Den föreslagna nybyggnaden kommer att inverka på landskapsupplevelsen inom snart sagt varje del av Norra Djurgården, det största sammanhängande rekreations- och friluftslandskapet i nationalstadsparken. Rekreationslandskapets kärnvärde är dess rikt sammansatta natur- och kulturvärden. I den allmänt tillämpade metoden för värdering av sådana landskap utgör ”upplevelsevärdet” en betydelsefull kategori. Vi vill hävda att planförslaget innebär en så negativ påverkan av landskapsupplevelsen, att nationalstadsparkens natur- och kulturvärden kommer att lida påtaglig skada i miljöbalkens mening.

Särskilt om området Haga – Brunnsviken

I Stockholms översiktsplan för Kungliga nationalstadsparken anges som vägledning för markanvändning och utveckling av området Haga-Brunnsviken, att det ska bevaras som unik historisk landskapspark.

Brunnsvikens gustavianska landskapsbild har till väsentliga delar bevarats. Av senare tiders tillskott är det egentligen endast Wenner-Gren Center med sin 70 meter höga Pylon som på ett radikalt sätt har förändrat den visuella och symboliska balansen i 1790-talets tänkta och faktiska parklandskap. Det sena 1900-talets förslag om ytterligare tillskott av nybyggnader i samma eller större skala kring Brunnsvikens stränder i söder avvisades efter en livlig debatt. Samtidigt förde debatten fram till den ökade insikt om landskapets natur- och kulturvärden som nu uttrycks i målsättningen att området Haga-Brunnsviken ska bevaras som unik historisk park.

Nu tornar emellertid nybyggnadsförslag av den högre skolan upp sig på nytt kring Brunnsviken, alla med mer eller mindre välgrundade anspråk på berättigande som markörer eller symboler i landskapsbilden. I Norra stationsområdet planeras Tors torn, 2 volymer à 140 höjdmeter som ska markera/symbolisera kommungränsen/stadsporten mellan Stockholm och Solna. I detaljplanen för Norra stationsområdet ingår ytterligare ett landmärke, en tornbyggnad på den så kallade Norrtullsterrassen. Den ska ”definiera entrén till Norrtull”(med höjden 70 meter i samrådsförslaget) eller ”markera stenstadens slut” (med höjden 60 meter i den antagna detaljplanen).

Enligt det för samråd utsända programförslaget för Albanoområdet ska ytterligare ett torn – här i form av en kampanil – uppföras vid Brunnsviken. Kampanilen ska innehålla student- och forskarbostäder, i likhet med Pylonen ha en höjd på 70 meter samt dels ”signalera Albanoområdets roll som nav i Vetenskapsstaden”, dels ”förankra det nya universitetet i staden”, dels ”markera det nya universitetet i stadssiluetten”.
(Programförslag S-Dp 2008-21530-54 för Albanoområdet)

Det är emellertid inte bara de nya tornbyggnaderna i ”den unika historiska landskapsparken” som nu hotar det gestaltade och associativa landskapets visuella och symboliska balans. Det gäller i samma eller kanske ännu högre grad det 170 meter höga bostadstornet i Norra Djurgårdsstaden, som för framtiden skulle bli den helt dominerande blickpunkten i den gustavianska landskapskompositionen. Den konsekvensen anser vi oförenlig med översiktsplanens målsättning att bevara området Haga-Brunnsviken som en unik historisk park.

Vi bifogar ett par aktuella fotografier från viktiga utsiktspunkter i Gustav III:s och Fredrik Magnus Pipers komposition av parklandskapet kring Brunnsviken. Fotografierna som visar hur dagens gasklocka avtecknar sig i landskapet kanske kan användas som underlag i den kommande utredningen om planförslagets konsekvenser för stads- och landskapsbilden.

Stockholm 2010-12-07

Gösta Blücher
Ordförande

Christian Laine
Sekreterare


Originaldokument i Word-format

Till yttranden