Synpunkter på det utställda förslaget till fördjupad översiktsplan för Nationalstadsparkens Solnadel


2007-07-05

Till Solna stad, stadsbyggnadsförvaltningen

Synpunkter på det utställda förslaget till fördjupad översiktsplan för Nationalstadsparkens Solnadel

Vi begränsar oss i huvudsak till de delar av planförslaget som berör eller påverkar det historiska landskapet kring Brunnsviken. Synpunkterna redovisas i enlighet med planförslagets disposition.

Inledningsvis lägger vi dock fram några mera allmänna synpunkter på bevarande och utveckling av Nationalstadsparken.

Bevarande och utveckling av Nationalstadsparken

Under senare tid har fokus i utrednings- och planarbetet om Nationalstadsparken tenderat mot å ena sidan att utveckla parkens varumärke och marknadsföring och å andra sidan att precisera utbyggnadsmöjligheterna i och i anslutning till parken.

I Stadsbyggnadsförvaltningens planförslag ligger fokus på syftet med bestämmelserna i miljöbalken 4 kap.7§, nämligen att bevara Nationalstadsparkens natur- och kulturvärden.
Vi anser det utomordentligt viktigt att utvecklingen av Nationalstadsparken entydigt baseras på miljöbalkens bevarandemål.

Bevarande ställs inte sällan som en passiv motpol till kreativ utveckling och förnyelse. Vi ser tvärtom bevarandet som en ständigt pågående, kreativ process med återkommande omprövningar och nya tolkningar som utgår från nya kunskaper, värderingar och behov. Bevarande är också förmedling av kunskaper och en dynamisk förvaltning som gör det bevarade levande, intressant och angeläget.

Vi ser det som en styrka hos planförslaget att det helt saknar idéer om utveckling av parkens aktivitetsutbud och attraktionskraft på andra grunder och i annan riktning än målsättningen att ta tillvara dess natur- och kulturvärden.

Planförslagets övergripande riktlinjer

Kulturmiljövårdens och naturvårdens intressen, s.37f.

Vi har inga invändningar mot de övergripande och ganska allmänt hållna riktlinjerna för att tillvarata kultur- och naturvärdena i landskapet. Däremot förefaller det som om dagens strävan mot ett helhetsperspektiv på skötseln av landskapets kultur- och naturvärden har gått Stadsbyggnadsförvaltningen förbi.

En skötselplan bör upprättas för natur- och parkmarken, menar man, ”för att säkerställa de övergripande riktlinjerna om bevarande och utvecklande av de biologiska värdena och ekosystemen”. Och så skisseras konturerna av en i sämsta mening konventionell skötselplan för att tillgodose landskapets naturvärden i ett inskränkt sektorsperspektiv.

Vi har i yttrande den 26 juni 2006 över Djurgårdsförvaltningens förslag till skötselplan för Nationalstadsparken framhållit att Hagaparken som konstnärlig skapelse från den gustavianska tiden befinner sig i vanhävd. Vi har pekat på ett akut behov av skötsel- och iståndsättningsåtgärder för att häva det förfall som äventyrar parkens källvärden, upplevelsevärden och attraktionskraft och för att förtydliga eller återskapa betydelsebärande former eller gestaltningsidéer som har utarmats eller hotar att helt försvinna. Vi har också understrukit att tillståndet och problematiken i Hagaparken kräver en helt annan typ av kunskapsuppbyggnad, värdeanalys och mål- och prioriteringsdiskussion än den som kännetecknar en konventionell skötselplan för att bevara och utveckla biologiska värden och ekosystem. Ett sådant synsätt har relevans för landskapet kring Brunnsviken i dess helhet och det har också satt tydlig prägel på Djurgårdsförvaltningen pågående bearbetning av skötselplanen för Nationalstadsparkens natur- och parkmark.

Vi föreslår att översiktsplanens rekommendationer om skötselplanering omarbetas till gemensamma riktlinjer för skötseln av landskapets kultur- och naturvärden.

Bevarandeområden med natur- och kulturvärden

Hagaparken, andra åtgärder, s. 48

”Området vid södra Brunnsvikens strand bör formas till en vacker och representativ entré till Hagaparken och Nationalstadsparken.”

I likhet med Stadsbyggnadsförvaltningen anser vi att utformningen av entrén till Hagaparken från söder bör förbättras i både funktionellt och estetiskt hänseende.
Frågan om att skapa en vacker och välfungerande huvudentré till Brunnsviken och Nationalstadsparken från stenstaden i söder bör dock ses i ett större sammanhang. Det kräver ett planeringsperspektiv som innefattar Bellevueparken, Värtabanan och inte minst den s.k. bensinstationstomten.

Vi föreslår att Solna och Stockholms stad snarast tar sig an den angelägna uppgiften att i samarbete utforma en vacker och representativ entré till Nationalstadsparken.

Hagaparken; andra åtgärder, s. 48

”Några av den gustavianska parkens vattenspeglar, siktlinjer och attraktioner bör återskapas.”

Det finns tveklöst ett behov av att föra ett i lika mån restaureringsteoretiskt som praktiskt/ekonomiskt resonemang kring förutsättningarna att återskapa och sedan kontinuerligt sköta vissa väsentliga element i det sena 1700-talets parkanläggning. Vi förväntar oss att sådana resonemang kan inledas i anslutning till den bearbetning av Djurgårdsförvaltningens skötselplan för Nationalstadsparken som nu pågår. Vi vill också gärna tolka Stadsbyggnadsförvaltningens uttalande som en markering från Solna stads sida att man aktivt vill medverka till ett förverkligande av de rekonstruktionsprojekt som så småningom kan bli aktuella.

Vi föreslår att Solna stad nu verkar för att den kunskapsfördjupning kommer till stånd, som är en första förutsättning för fortsatta överväganden om restaureringar och rekonstruktioner i Hagaparken liksom andra delar av det historiska landskapet kring Brunnsviken.

Vattenområden

Brunnsviken, s.51f.

Det är glädjande att vattenområdena särskilt uppmärksammats i planen och vi ansluter oss till de allmänna riktlinjer som anges för Brunnsviken, inte minst vad gäller förbättringen av vattenkvaliteten.

Det är samtidigt angeläget att Solna och Stockholms stad tillsammans planerar för en noga avvägd begränsning och lokalisering av kaj- och uppläggningsplatser för fritidsbåtar vid Brunnsvikens stränder. Båtintressena skall visserligen inte sättas åsido, men de bör för framtiden långt mera medvetet vägas mot strändernas natur- och kulturvärden. Frågan nämns i förbigående på s.39 i planförslaget, men med ganska vag koppling till konkreta åtgärder.

Utvecklingsområden

Överbyggnad av Bergshamraleden, s. 57

Vi har i princip inga invändningar mot en exploatering i samband med den önskvärda överdäckningen av Bergshamraleden. Vi vänder oss dock mot den oprecisa formuleringen, att tillkommande bebyggelse inte bör vara ”avsevärt högre” än den befintliga. Riktigare vore att fastslå att tillkommande bebyggelse inte får bryta den befintliga bebyggelsens horisontlinje sett från någon del av Nationalstadsparken (jfr. även nedan under Övervägande för Nationalstadsparkens omgivningar).

Polska udden, s. 58

”En plantering av en vegetationsskärm mot Uppsalavägen förstärker upplevelsen av parkrummet inifrån Nationalstadsparken. Denna åtgärd liksom tanken på att skapa en avgränsad vattenspegel kan stämma med F.M. Pipers intentioner för den gustavianska parken.”

Strandområdet vid Järva krog, som det här är fråga om, fungerade i äldre tid som lastageplats och ingick då i Stockholmstraktens försörjningssystem. Här fanns också omkring 1800 ett kattunstryckeri och bomullsväveri knutet till ett torpställe. Områdets historia och kulturhistoriska värde har ingenting att göra med Fredrik Magnus Pipers intentioner för den gustavianska parken.

Det är emellertid utomordentligt angeläget att så långt som möjligt mildra verkan i landskapet av såväl E4 som den vägg av kontorshus som enligt gällande detaljplan uppförs och skall uppföras omedelbart väster om vägen. Därför tillstyrker vi viss utfyllnad i Brunnsviken öster om E4.

Under avsnittet Genomförande av planen, s.77, föreslås att en detaljplan utarbetas för Polska udden med syftet att ”skapa ett förstärkt parksammanhang genom viss utfyllnad samt dammar för omhändertagande av dagvatten”. Vi menar i linje med vad nyss har sagts att detaljplanen/utfyllnaden först och främst skall styras av målen att i görligaste mån reducera verkan av E4 och nybebyggelsen i landskapet och samtidigt förstärka spridningskorridoren mellan Haga/Frösundavik och Ulriksdalsområdet. Dammar kan anläggas i den mån de är den effektivaste metoden att åstadkomma den önskvärda dagvattenreningen.

Vi föreslår att en detaljplan för Polska udden ges högsta prioritet i stadens åtgärder för att ta till vara Nationalstadsparkens värden.

Trafikleder och trafikplatser

S. 59ff. Allmänna syn punkter

Stadsbyggnadsförvaltningen lägger fram ett välunderbyggt, välskrivet och mycket ambitiöst program för trafikutveckling och trafiklösningar som långsiktigt kan förenas med och även förstärka Nationalstadsparkens kultur- natur- och rekreationsvärden.

Vi har i tidigare sammanhang krävt att den trafikplanering som berör Nationalstadsparken samordnas och i fortsättningen bedrivs med den uttalade målsättningen,

att säkerställa en hållbar utveckling av Nationalstadsparken

att stärka parkens upplevelsevärden

att öka tillgängligheten till parken

Vi delar således Stadsbyggnadsförvaltningens grundsyn och ansluter oss till de riktlinjer för förbättringar av befintliga vägar och trafikplatser som föreslås. Vi sätter också stort värde på att Stadsbyggnadsförvaltningen i klartext hävdar att höga estetiska krav skall ställas på alla tillkommande trafikanläggningar, bullerskydd etc. och att estetiska och miljömässiga skäl också kan motivera ombyggnader av befintliga anläggningar – även om inte trafikfunktionen gör förändringar nödvändiga.

Svårigheterna är uppenbara att i det korta tidsperspektivet förverkliga mera radikala förbättringar av situationen idag och för framtiden genom nedsänkningar, överdäckningar eller tunnellösningar för vissa delar av E4, Bergshamravägen och Roslagsvägen. Den förlängning av Eugeniatunneln norrut till Haga södra som studeras för närvarande bör dock under alla omständigheter utföras i en nära framtid.

En trafikplanering som syftar till att säkerställa en hållbar utveckling av Nationalstadsparken förutsätter under alla omständigheter gemensamma eller samordnade studier av vägtrafik och spårbunden trafik. Det gäller i synnerhet de regionala och lokala trafikförbindelserna i nord-sydlig riktning genom Nationalstadsparken öster om Brunnsviken med det kraftigt ökande trycket från nordostregionen, en planerad förlängning av Tvärbanan etc. Fördjupade trafikstudier med målet att säkerställa en hållbar utveckling av parken kan enligt vår mening visa att just överdäckningar och/eller tunnelanläggningar i det området är den mest lönsamma lösningen i ett samlat trafik- och miljöperspektiv.

Övervägande för Nationalstadsparkens omgivningar

Riktlinjer, s. 72.

Vi ger vårt fulla stöd åt planens – om än något allmänt formulerade – ambitioner vad gäller spridningskorridorerna. Däremot ställer vi oss frågande till Stadsbyggnadsförvaltningens avsikter med formuleringarna i det korta avsnittet Inverkan på landskapsbilden.

”Höga byggnader som bryter horisontlinjen och blir väl synliga från strategiska platser inne i Nationalstadsparken bör undvikas, såvida de inte kan komponeras in enligt den gustavianska parkens ideal.”

Vad menas ? – ”strategiska platser”, ”bör undvikas”, ”den gustavianska parkens ideal”?
Givetvis är valet av begreppet ”bör undvikas” inte bara olyckligt utan närmast lagstridigt. Höga byggnader som bryter horisontlinjen och är väl synliga från ”strategiska platser” i Nationalstadsparken innebär ofrånkomligt påtaglig skada i lagens mening på parkens natur- och kulturvärden och skall därför inte förekomma.

Vilka platser, eller – mera egentligt – vilka synfält eller siktlinjer i Nationalstadsparken är ”strategiska” och vilka är det inte? Är det synfält som öppnar sig för besökaren vid Bergshamra by bort över Brunnsvikens vatten mot väster ”strategiskt” – och borde i så fall de höga byggnader som just nu uppförs där och bryter horisontlinjen ha undvikits? Eller är det ”icke-strategiskt” och bebyggelsens höjd och den brutna horisontlinjen därmed förenliga med översiktsplanens intentioner för framtiden?

Höga byggnader i Nationalstadsparkens omgivning, som bryter horisontlinjen och som ”kan komponeras in enligt den gustavianska parkens ideal” kan knappast höra verkligheten till.

Vi föreslår att avsnittet Inverkan på stadsbilden omarbetas till större stringens och med en tydligare uttalad målsättning att värna om Nationalstadsparkens natur- och kulturvärden vid planläggningen av parkens omgivningar.

Genomförande av planen

Kunskap, information, debatt, s. 76

Vi välkomnar Stadsbyggnadsförvaltningens kraftfulla skrivning om fortsatt kunskapsutveckling som en nödvändig bas för att långsiktigt tillvarata landskapets kultur- och naturvärden. Som framhålls i planen är det också viktigt att kunskaperna förmedlas på ett lättillgängligt sätt och ges en bred spridning så att parkens värden hålls levande.

Solna och Stockholms stad har tidigare gemensamt tagit fram rapporten ”Historiska landskap” med fokus på Nationalstadsparkens förändringar över tiden. Vi föreslår att den ges ut i en stor upplaga med generös spridning i direkt anslutning till att arbetet med den fördjupade översiktsplanen slutförs och presenteras för kommuninvånarna.

Med det perspektivet på kunskapsförmedling, förståelse och engagemang föreslår vi också att planens riktlinjer sammanställs på en topografisk grundkarta i väsentligt större skala och med större informationsvärde än att den småskaliga, trista och svårlästa riktlinjekarta som avslutar utställningshandlingen.

Förstärkt skydd, s. 76

”Det övergripande skyddet (4kap. 7§ miljöbalken) bör kompletteras för vissa delar (av Nationalstadsparken) med bestämmelser om naturvårdsområde (?), naturreservat, strandskydd samt av detaljplaner enligt PBL.”

Vi konstaterar att institutet kulturreservat endast förekommer i ett sammanhang i Stadsbyggnadsförvaltningens överväganden om förstärkt skydd, nämligen som ett alternativ till detaljplan, byggnadsminnesförklaring eller naturreservat för att säkerställa ett bevarande av Tivoliområdet.

Vi kan samtidigt se att skyddet och vården av landskapet runt Brunnsviken styrs och kanske i än högre grad kan komma att styras av ett lapptäcke av skilda författningar, som har delvis skilda utgångspunkter, syften, detaljeringsgrad och verkningskraft och som förvaltas av skilda myndigheter såväl på den kommunala som på den statliga sidan.
Mot den bakgrunden är det motiverat att ställa frågan hur värn och vård av landskapet kring Brunnsviken i ett samlat mål- och värdeperspektiv bäst kan säkerställas för framtiden. Vi anser att mycket starka skäl talar för att det i första hand är institutet kulturreservat som lämpar sig för ett sådant ändamål. Vi avstår från att belasta detta yttrande med närmare motiveringar, förslag till avgränsningar etc. Men vi återkommer gärna till frågan i ett senare sammanhang.

Detaljplaner och områdesbestämmelser, s.76f.

Vi tillstyrker förslagen att upphäva outnyttjade byggrätter för att istället säkerställa och förstärka Nationalstadsparkens natur- och kulturvärden i reviderade detaljplaner.

Vi tillstyrker också ett fortsatt planarbete för att ge Bergshamravägen en ny utformning. Utifrån de synpunkter vi företräder måste betydelsen av att sänka vägbanan mellan Ulriksdal och Brunnsviken särskilt understrykas, både för att minska bullret och för att skapa en obruten landskapsbild över Brunnsviken mot norr.

Det ter sig vidare naturligt att studera utfyllnaden vid Polska udden och sänkningen av Bergshamravägen i ett sammanhang – eller med andra ord – att ta ett samlat planeringsgrepp för att så långt som möjligt reducera trafikens skadeverkningar på natur-, kultur- och upplevelsevärdena i denna del av Brunnsviken.

Fornminnen och byggnadsminnen, s. 78

Tyvärr har flera fel och inkonsekvenser insmugit sig i de texter som behandlar lagen om kulturminnen (KML) och särskilt dess bestämmelser om fornlämningar.

S.25 ”Enligt denna lag ( KML ) kan länsstyrelsen besluta om att en fast fornlämning skall vara fornminne.”

Bestämmelserna i 2 kap. KML om fornminnen avser dels fasta fornlämningar och dels fornfynd. Länsstyrelsen beslutar inte om att en fornlämning skall vara fornminne; den är ett fornminne i och med att den är en fornlämning. För att lämningar i landskapet från gången tid skall omfattas av bestämmelserna om fornlämningar i 2 kap. KML krävs inte heller något beslut av länsstyrelsen. Vad som är fast fornlämning är beslutat av lagen själv.

S.30 ”Fasta fornlämningar finns på följande platser: Mellanjärva – tre gravfält och en milstolpe, Kraus’ grav vid Tivoli, Lings grav vid Annelund, stensättningar vid kvarteret Sfären samt stensättningar och farledsgravar på Bockholmen.”

S.45 ”På Bockholmen finns en farledsgrav – en fornlämning från järnåldern.”

S.79 Karta 13; Fornminnen och byggnadsminnen,

Kartan redovisar 8 fornlämningar: tre gravfält och ett vägmärke vid Mellanjärva, en stensättning på Bockholmen, en stensättning vid kv. Sfären i Stocksundstorp samt i Hagaparken slottsgrunden och en boplats (som i verkligheten är utgrävd och avförd från fornminnesregistret).

De skiftande beskeden om förekomsten av fornlämningar i planområdet kan verka både förvirrade och förvirrande. Man kan också sakna en del fornlämningar, som exempelvis lämningarna av det ofullbordade vattenuppfordringsverket i Grottberget, av Gustav III:s ofullbordade stall och av det rivna Amor och Psyketemplet, alla belägna i Hagaparken och alla att betrakta som fasta fornlämningar enligt samma kriterier som gäller för slottsgrunden.

Vi föreslår att de texter och kartor som berör fornlämningar och fornminneslagstiftningen omarbetas i samråd med länsstyrelsen. Samtidigt bör det missvisande begreppet ”enskilt byggnadsminne” (till skillnad från statligt) ersättas av det i lagen använda begreppet ”byggnadsminne”.

Avslutningsvis

Idag pågår en omfattande planering för Nationalstadsparkens framtid som bedrivs parallellt av flera aktörer med skiftande fokus i vad avser både mål och frågeställningar. Det nu utställda förslaget till fördjupad översiktsplan för parkens Solnadel innebär ytterligare ett viktigt steg på vägen mot en helhetsbild av de statliga och kommunala myndigheternas ambitioner och förmåga att förverkliga målet för miljöbalkens lagbestämmelse om Nationalstadsparken, att bevara det historiska landskapets natur- och kulturvärden. Vi anser att planförslaget i huvudsak är ett positivt bidrag till den helhetsbilden. Till stora delar är emellertid planens förverkligande beroende av en nära kommunal samverkan och aktiva insatser av ett flertal statliga aktörer inom skilda samhällssektorer. Allteftersom helhetsbilden klarnar, framstår en målmedveten samordning av det vidare arbetet allt angelägnare.

För Kommittén för Gustavianska Parken

Désirée Edmar
Ordförande

Christian Laine
Sekreterare


Originaldokument i Word-format

Till yttranden