Synpunkter på samrådshandlingen Miljökonsekvensbeskrivning för fördjupat program för Hjorthagen


2008.01.30

Till Stadsbyggnadskontoret i Stockholm

Synpunkter på samrådshandlingen Miljökonsekvensbeskrivning för fördjupat program för Hjorthagen, november 2007

Kommittén för Gustavianska Parken begränsar sina synpunkter till de delar av miljökonsekvensbeskrivningen som avser utnyttjande och gestaltning av de landskapsrum som gränsar till Nationalstadsparken.

En kritisk bakgrundsteckning

Planeringen av Hjorthagen utgår alltjämt från en numera sju år gammal beställningsprodukt, 2001 års program för planeringen av området från Husarviken till Loudden. ”Både stadsbyggnadsnämndens majoritet och kommunfullmäktige har beställt en stadsmiljö med hög exploateringsgrad som har (inner)stadens kvaliteter med dess variation i form och innehåll som karaktäriseras av stadsvärden i vidaste bemärkelse.” (Stadsbyggnadskontorets samrådsförslag november 2001, s.2)

I Stadsbyggnadskontorets Förslag till översiktsplan för Nationalstadsparken upphöjdes 2001 års exploateringsmål även till generell gestaltningsprincip för all nybebyggelse som gränsar till Nationalstadsparken. ”Omgivande områden bör utformas som en intensiv stadsmiljö med en kombination av tät bebyggelse och med träd och grönska mellan husen.” (Stadsbyggnadskontorets samrådsförslag juni 2006, s. 28)

Planeringen av den första utbyggnadsetappen, västra delen av Gasverksområdet och Storängskroken, ett område som omedelbart gränsar till Nationalstadsparken, har följdriktigt präglats av dessa utgångspunkter.

Samtidigt har konflikten mellan ett tämligen onyanserat exploateringsmål och de givna förutsättningarna på platsen varit uppenbara under hela planeringsprocessen.
I 2001 års program redovisades i korthet den landskapsutredning som Andersson Jönsson Landskapsarkitekter AB tidigare under året utfört på uppdrag av Gatu- och Fastighetskontoret. I utredningen gavs en visserligen översiktlig men samtidigt mycket klarsynt analys av platsens särart och förutsättningarna att varsamt ta tillvara och förstärka områdets värden vid gestaltningen av det blivande bostadsområdet. Men den analysen vann uppenbarligen föga gehör i vare sig programskedet eller den fortsatta detaljplaneringen av den första utbyggnadsetappen.

Detaljplaneförslaget för den första utbyggnadsetappen åtföljdes inför plansamrådet av en miljökonsekvensbeskrivning, ”för att möjliggöra en samlad bedömning av planens miljöpåverkan och där så är möjligt redovisa förslag på åtgärder så att eventuella negativa effekter av planen minskas eller avhjälps”. (MKB för detaljplan, del av Norra Djurgårdsstaden, etapp 1, den 1 april 2005, inledande sammanfattning)

Denna samlade bedömning av miljöpåverkan kom i verkligheten att inskränka sig till en mer än lovligt torftig jämförelse mellan detaljplaneförslagets bostadsbebyggelse och ett industriområde under avveckling som lämnats vind för våg – ett nollalternativ i alla bemärkelser. ”Med planerad bebyggelse mot Husarviken och en trädridå mot Nationalstadsparken kommer området att upplevas mycket välordnat i jämförelse med nollalternativets oordnade ytor och tillfälliga bebyggelse. Även de slutna bebyggelsekvarteren, som visserligen kommer att fylla igen dalstråket, kommer att upplevas positiva.” (MKB den 1 april 2005, inledande sammanfattning)

Detaljplaneförslagets förenlighet med platsens särart och särskilt med Nationalstadsparkens samlade natur- och kulturvärden blev däremot inte föremål för någon belysning i 2005 års miljökonsekvensbeskrivning.

Mera djupgående analyser av planförslagets inverkan på Nationalstadsparken och på områdets kultur- och naturvärden i övrigt kom således att överlämnas åt remissmyndigheter, sakägare och andra intressenter i bebyggelseutvecklingen på Norra Djurgården. Samtliga yttranden som utgått från sådana analyser har avvisat planförslaget och krävt kraftiga omarbetningar och/eller utarbetande av alternativ som mera medvetet syftar till att ta till vara och förstärka områdets betydelse och värden i förhållande till målen för Nationalstadsparkens bevarande och framtida utveckling.

För att belysa hur ett planeringsalternativ för bevarande och utveckling av programområdet med särskild hänsyn till Nationalstadsparken skulle kunna utformas, lät Kommittén tillsammans med föreningen Haga – Brunnsvikens vänner ta fram en idéskiss, ”Nationalstadsparkens möte med staden”. Skissen utarbetades av landskapsarkitekten Sture Koinberg och offentliggjordes under remisstiden. Det synsätt på områdets utnyttjande och gestaltning som idéskissen gav uttryck åt, fick starkt stöd i ett flertal remissyttranden.

Stadsbyggnadskontoret föreslog efter genomfört plansamråd vissa bearbetningar av detaljplanen med utgångspunkt i de analyser och den kritik som framförts under samrådet. Stadsbyggnadskontoret slog samtidigt fast, att man inte avsåg att tillgodose kritiken mot den föreslagna kvartersstrukturen och framhöll som skäl, att de höga genomförandekostnaderna, det centrala läget i staden och en stor efterfrågan på bostäder motiverar ett lika högt markutnyttjande som i innerstaden. ( Stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtande 2005-02-07, s. 10)

Som ett led i denna bearbetning och i en fördjupning av det övergripande programmet för Hjorthagen har nu en ny samrådshandling lagts fram, Miljökonsekvensbeskrivning för fördjupat program för Hjorthagen, samrådshandling november 2007.

Miljökonsekvensbeskrivning för fördjupat program för Hjorthagen, samrådshandling november 2007

1. Synpunkter på MKB för utbyggnadsetapp 1, Husarvikens inre del och Storängskroken

Vi ser med tillfredsställelse att en väl genomarbetad miljöbedömning äntligen lagts fram till grund för detaljplanen för Husarvikens inre del och Storängskroken.

Samtidigt är det anmärkningsvärt att stadens underlag för detaljplanering och beslut om den första utbyggnadsetappen av Norra Djurgårdsstaden först i detta skede av planeringsprocessen har kompletterats med en godtagbar analys av de miljömässiga förutsättningarna för projektet.

Vi beklagar vidare att bedömningarna vad gäller den första utbyggnadsetappen alltjämt relateras till enbart två alternativ: dels det under samrådsskedet 2006 hårt kritiserade detaljplaneförslaget, dels ett nollalternativ som under inga omständigheter framstår som ett realistiskt scenario.

Den sakligt grundade kritik som fortlöpande framförts i den obligatoriska samrådsprocessen har således inte ansetts motivera närmare studium och redovisning av ett eller flera rimliga alternativförslag. Ingen utredning och inga planförslag har således lagts fram, som syftar till ett markutnyttjande som på bästa sätt tar tillvara områdets och omgivningens natur- och kulturvärden vid lokaliseringen och gestaltningen av tillkommande bebyggelse. Det enda planförslag som framlagts syftar till ett högt markutnyttjande, motiverat av kostnadsaspekter, efterfrågan på bostäder och det centrala läget i staden.

I dagens läge, då mer eller mindre bindande förberedelser redan pågår för genomförandeskedet, framstår emellertid en egentlig alternativstudie inte längre som realistisk. Förberedelsearbetet har således fortskridit därhän, att det numera inte handlar om att utreda alternativ, utan om att revidera det detaljplaneförslag som föreligger för att i görligaste mån tillgodose miljökraven.

För en sådan revidering ger 2007 års miljökonsekvensbeskrivning ett betydelsefullt underlag.

I miljökonsekvensbeskrivningens samlade bedömningar i avsnitt 6 (samrådshandlingen, s.107 ff.) konstateras att det ur miljösynpunkt är motiverat att överväga ett flertal åtgärder för att öka förslagets positiva konsekvenser och minska dess negativa konsekvenser. (Eller – enklare uttryckt – för att åstadkomma en bättre detaljplan)

Vi kan i stort sett instämma i de analyser som ligger till grund för dessa bedömningar. Däremot ställer vi oss helt oförstående till den vaghet i resonemangen som präglar vägen från analys till anspråk på bearbetningar av detaljplaneförslaget.

”Det bör studeras om bebyggelsens skala och omfattning samt kvarterens slutenhet kan studeras om med syfte att minska det visuella inflytandet på Nationalstadsparkens kulturmiljö-/landskapsbildsvärden” (s.110). Det är en egendomligt tandlös slutsats av en landskapsanalys av Husarvikens dalgång, som utmynnar i bedömningen (Figur 5.1.20), att planförslaget medför en bestående negativ konsekvens för angränsande delar av Nationalstadsparken.

De två momenten i den citerade rekommendationen – det bör studeras om det kan studeras – blir begripliga först i ljuset av att berednings- och beslutsprocessen för att effektuera beställningen från 2001 försiggår på två plan. Dels bedrivs den enligt regelverket i plan- och bygglagen med dess uttalade krav på insyn och demokratisk förankring, dels pågår vid sidan därav en berednings- och beslutsprocess i dialog mellan staden och andra intressenter i områdets exploatering. Allvarliga störningar i dessa samverkande processer inträffar först när den senare processen ges försteg framför den förra och bindande förberedelser föreligger medan planarbetet pågår – kort sagt, när det blir nödvändigt att studera om det går att omstudera planförslaget för att förhindra bestående negativa konsekvenser för Nationalstadsparken.

Sådana störningar av den demokratiskt förankrade berednings- och beslutsprocessen kan i många fall föra med sig utdragna överklaganden och besvärande förseningar. Det har i sin tur uppmärksammats i skilda sammanhang under senare tid och föranlett mer eller mindre tydliga politiska uttalanden om behovet av regeländringar.

Med utgångspunkt från planeringen av Husarviksområdet vill vi med skärpa framhålla, att en reducering av plan- och bygglagens möjligheter till insyn i och påverkan på samhällsplaneringen inte i något hänseende eller någon utsträckning är ägnad att stärka samhällsbyggandets kvalitet.

Istället för miljökonsekvensbeskrivningens svävande slutsatser och utan sidoblickar på exploateringsintressena men med stöd i beskrivningens landskapsanalyser vill vi precisera följande krav på revideringen av förslaget till detaljplan:

  • revidera detaljplaneförslaget i vad avser bebyggelsens omfattning och skala samt kvarterens slutenhet i anslutning till Husarviken för att minska skadan på Nationalstadsparkens natur- och kulturvärden.
  • revidera detaljplaneförslaget i vad avser gränszonen mellan Husarviken och tillkommande bebyggelse med hänsyn till Nationalstadparkens kultur- och naturvärden och i synnerhet för att Husarviken och dess strandpartier skall framstå som en rumslig helhet.
  • revidera detaljplaneförslaget inom Storängskroken i vad avser bebyggelsens omfattning och skala för att minska skadan på Nationalstadsparkens natur- och kulturvärden.

Enligt vår mening förutsätter en omarbetning av planförslaget i enlighet med de miljökrav som följer av landskapsanalysen i 2007 års miljökonsekvensbeskrivning, att stadsbyggnadskontoret omprövar sitt ställningstagande i vad avser planförslagets kvartersstruktur och höga exploatering.

Vi ser fram mot att få återkomma med synpunkter då bearbetningen av detaljplanen slutförts och den reviderade planen ställs ut.

2. Synpunkter på MKB för fördjupat program för Hjorthagen

Miljökonsekvensbeskrivningen ger enligt vår mening en god grund för kommande arbete med ett fördjupat program för Hjorthagen. Inte minst uppskattar vi beskrivningens påpekanden om behoven av fördjupade kunskaper om betydelser, sammanhang och värden i landskapet.

I den breda metodiska ansats som präglar bedömningen kan man naturligtvis alltid diskutera avvägningar och prioriteringar. Vi konstaterar att den visuella analysen av landskapet har kommit till heders igen på ett glädjande sätt – men å andra sidan att det alltjämt brister i den samlade analysen av rumsliga och historiska betydelser, sammanhang och värden. Vi vill också understryka att biologiska värden och i synnerhet de svaga spridningsvägarna mellan Norra och Södra Djurgården särskilt bör uppmärksammas i det fortsatta arbetet.

Désirée Edmar
Ordförande

Christian Laine
Sekreterare


Originaldokument i Word-format

Till yttranden