Synpunkter på utställningshandlingen Översiktsplan för Nationalstadsparken – Stockholmsdelen


2008-05-19

Till Stockholms stadsbyggnadsnämnd

Synpunkter på utställningshandlingen Översiktsplan för Nationalstadsparken – Stockholmsdelen (Dnr 1998-00183-51)

Det nu utställda förslaget till översiktsplan för Nationalstadsparken innebär betydande förbättringar av det förslag som tidigare varit föremål för samråd. Redan här vill vi särskilt peka på bearbetningen av avsnittet Nationalstadsparkens gräns och omgivningar och ändringarna av delområdesgränserna vid Bergianska trädgården och öster om Naturhistoriska riksmuseet.

I detta yttrande behandlar vi främst frågor som är direkt relaterade till förvaltningen av det historiska landskapet kring Brunnsviken. Vi går således inte in på någon granskning av planen inom övriga delar av Nationalstadsparken.

Inledningsvis redovisar vi dock några kritiska synpunkter på de allmänna avsnitten Utgångspunkter och Vägledning för markanvändning och utveckling.

Framtidsperspektiv på Nationalstadsparken

Stockholm växer

”Med stadens och regionens strategi att främja en hållbar utveckling genom att hushålla med mark och bygga staden inåt, kommer stadsbygden i och omkring Nationalstadsparken på sikt att förtätas.” (ÖP s. 8)

En välavvägd förtätning av stadsbygden i närheten av Nationalstadsparken framstår som ett rimligt utfall av stadens strategi att hushålla med mark och bygga staden inåt. Däremot är det anmärkningsvärt att stadsbyggnadskontoret säger sig tillämpa en strategi som enligt dess egna bedömningar även kommer att leda till en förtätning av ”stadsbygden” i Nationalstadsparken.

I översiktsplanen för Nationalstadsparken bör staden istället uttala en tydlig vilja att i enlighet med lagstiftningens intentioner anpassa sin strategi för markhushållning och markanvändning till målet att långsiktigt säkerställa parkens natur- och kulturvärden, oavsett ökande anspråk på mark i och omkring parken från skilda intressenter i stadens och regionens utveckling.

Vetenskapsstaden växer

Stark kritik riktades under samrådsskedet mot planens vägledande uttalande, att Vetenskapsstaden ska utvecklas inte bara för högre utbildning och forskning, utan också med inslag av bostäder, kultur, annan forskningsanknuten verksamhet och tillhörande kommersiell service.

I sitt tjänsteutlåtande 2007-04-24 skriver stadsbyggnadskontoret, att även om denna inriktning kan ifrågasättas framförallt av utrymmesskäl, bör den kvarstå i planen för att på sikt åstadkomma en mer allsidig miljö och bidra till områdets attraktivitet.

Enligt stadens vision för år 2030 – Ett Stockholm i Världsklass – som åberopas i planens framtidsbeskrivning, har universiteten och högskolorna i och intill Nationalstadsparken om ett par decennier utvecklats till världens främsta område för ”life science”.

Den visionen stärker ytterligare motiven för en sträng hushållning med de begränsade utbyggnadsmöjligheterna i och omkring Nationalstadsparken. Att Vetenskapsstadens huvudfunktion – högre utbildning och forskning i världsklass – förutsätter vissa servicefunktioner är självklart. Däremot motverkar ett vägledande imperativ om en allsidig markanvändning i lika mån de två målen att dels fortlöpande erbjuda optimala betingelser för en utbildning och forskning i världsklass, dels långsiktigt säkerställa områdets natur- och kulturvärden.

Därför bör den grundläggande ändamålsbestämningen under Vägledning för markanvändning och utveckling i avsnittet Vetenskapsstaden (ÖP s. 50) reduceras och omformuleras till: Vetenskapsstaden vidareutvecklas och kompletteras för högre utbildning och forskning med bevarade natur- och kulturvärden.

Vi återkommer till översiktsplanens vägledning för exploateringen av Albano i avsnittet om Brunnsviken.

Fler besökare och turister till Nationalstadsparken

Enligt den i planen åberopade visionen för år 2030 ska Stockholm vid den tiden också ha blivit en världsberömd upplevelsestad.

Det är givet att ambitioner av det slaget kommer att medföra ett kraftigt utvecklings- och förändringstryck på framförallt västra delen av Södra Djurgården (”Evenemangsparken”) men sannolikt även på andra delar av Nationalstadsparken i anslutning till Stockholms inre vatten.

Vi har i och för sig inga invändningar mot den i planen föreslagna vägledningen för markanvändning och utveckling inom respektive områden. Viktigt är emellertid att den samordning av skilda intressen kommer till stånd som i planen kallas ”en gemensam vision för området”. Inte minst när kompassriktningen nu skall tas ut för att sätta upplevelsestaden Stockholm på världskartan, är det betydelsefullt att tidigt få till stånd en fördjupad analys och värdering av Södra Djurgården och Skeppsholmen i ett sammanvägt bevarande- och förnyelseperspektiv.

Ännu ett framtidsperspektiv – Sverige ratificerar den europeiska landskapskonventionen

I detta sammanhang kan det vara motiverat att erinra om ett kompletterande framtidsperspektiv, som knyter an såväl till målen för Nationalstadsparken som till framtidsvisionen ”Ett Stockholm i Världsklass”.

Sverige har till skillnad från flertalet länder i Europa ännu inte ratificerat den europeiska landskapskonventionen av år 2000. En målsättning på nationell nivå bör vara att snarast ratificera konventionen och att sedan implementera den med en bred och ambitiös ansats.

För Nationalstadsparkens del kan en ratificering av europakonventionen ses som ett betydelsefullt incitament för att ytterligare utveckla planeringen och förvaltningen av Nationalstadsparken i enlighet med konventionens intentioner.

En sådan utveckling förutsätter en nära samverkan mellan länsstyrelsen, de berörda kommunerna, markägare och förvaltare samt – inte minst – kraftfulla insatser av den offentliga sektorn för att engagera allmänheten.

Vi förväntar oss att den vård- och utvecklingsplan – eller förvaltningsplan – som länsstyrelsen för närvarande arbetar med kommer att bli en god plattform för samverkande åtgärder i landskapskonventionens anda för att bevara och utveckla Nationalstadsparkens värden.

I och med länsstyrelsens förvaltningsplan bör också fokus än starkare riktas mot det grundläggande mål för utvecklingen i Nationalstadsparken som regeringen formulerat:
”Utvecklingen i nationalstadsparken bör sammantaget inriktas på att förstärka områdets natur-, kultur- och rekreationsvärden och att värna den biologiska mångfalden.”
(Prop. 1994/95:3, s.43)

I länsstyrelsens arbete med Nationalstadsparken bör också större vikt kunna läggas på informationsfrågor och informationsmetoder än i de kommunala översiktsplanerna, där just det ansvarsområdet kommit att spela en ganska undanskymd roll.

Nationalstadsparkens särskilda värden

I det inledande avsnittet under denna rubrik ser vi med tillfredsställelse att ett litet stycke har tillkommit, som betonar betydelsen av de immateriella värdena för Nationalstadsparkens förvaltning. Det är ingen lång text och innebörden i begreppet immateriella värden är knapphändigt belyst.

Det viktiga är emellertid att det nu tydligt sägs ut i översiktsplanen, att Nationalstadsparken ska förvaltas också som ett ”associative landscape”, det begrepp som introducerats av Unesco för kulturlandskap, vars värden väsentligen är av immateriell eller associativ natur. Det betyder i sin tur att det ska ställas krav på att sådana värden alltid ska klarläggas och vägas in i beslutsunderlaget vid detaljplanering som avser Nationalsparken och dess omgivningar. Motsvarande krav bör givetvis också gälla vid tillståndsprövning och miljökonsekvensbeskrivningar enligt PBL samt de beslut som i särskild ordning fattas om infrastrukturen i och i anslutning till Nationalstadsparken.

Detta krav bör konfirmeras i översiktsplanen genom en komplettering av avsnittet Vägledning för markanvändning och utveckling.

Historiskt landskap

Kritik riktades under samrådsskedet bl. a. från Kommitténs sida mot att de äldsta skedena i det historiska landskapet inte alls hade uppmärksammats i planens beskrivning av Nationalstadsparkens särskilda värden.

Nu har beskrivningen kompletterats med en (1) mening. ”Flera fornlämningar visar att området varit bebott sedan bronsåldern.” Därefter vidtar en beskrivning av 1600-talets jaktpark och senare förändringar av det historiska landskapet. Det duger inte.

Den yngre järnålderns, medeltidens och den äldre Vasatidens markanvändning har på ett avgörande sätt präglat de landskap i Nationalstadsparken som något oegentligt kommit att kallas ”naturmiljöer”. De betydelsefulla spår och lämningar som återstår av den periodens markanvändning och bebyggelseutveckling måste således belysas på ett relevant sätt i översiktsplanen. Sker inte det, förmedlar planen en missvisande bild av det historiska landskapets framväxt och bevarade värden. Vad värre är, det kan också leda till missbedömningar av landskapets kulturhistoriska betydelse liknande den som i planens samrådsversion drabbade åkergärdet i byn Östra Ledenes inägomark med ursprung i järnåldern.

Vi uppskattar att den marken efter samrådet har överförts från delområdet Vetenskapsstaden (kategorin mer bebyggda och anlagda områden) till delområdet Norra Djurgården (kategorin parklandskap och naturmiljöer). Vi beklagar däremot att jaktparksromantiken tycks ha behållit sitt fasta grepp över stadsbyggnadskontoret historieuppfattning såväl i avsnittet om landskapets speciella värden som i avsnittet om Norra Djurgården.

Jaktparksromantiken har också satt sina spår i de sporadiska inslagen av ålderdomligt stavade namn på översiktsplanens kartor, Stora Warg Jagten, Fogel Herds Backen etc. Vi har redan i samrådsskedet understrukit att namn och namnväxlingar över tiden är viktiga för förståelsen av landskapets historia och att namnfrågorna bör beredas på ett professionellt sätt i planarbetet. Den understrykningen kvarstår.

Vid samrådet riktades även en mera allmän kritik mot brister i översiktsplanens kunskapsunderlag. Stadsbyggnadskontoret har i sitt ställningstagande tvärtom hävdat att det samlade kunskapsunderlaget är tillräckligt för en översiktsplan. Det vill vi egentligen inte ifrågasätta, men däremot anser vi att kunskapsunderlaget kunde ha tagits till vara för mera genomarbetade analyser av rumsliga och historiska betydelser, sammanhang och värden.

Mot den bakgrunden är det viktigt att översiktsplanens vägledning för att bevara och vidareutveckla Nationalstadsparken innefattar distinkta krav på att varje förändring skall
föregås av en fördjupad och samordnad analys av natur- och kulturvärdena i de delar av parken eller parkens omgivning som berörs av åtgärden. Skrivningar i den riktningen finns visserligen redan i avsnittet Vägledning för markanvändning och utveckling (ÖP s. 25 och 27) men de skulle med fördel kunna skärpas.

Infrastruktur inom Nationalstadsparken

Vägledning för markanvändning och utveckling

”Trafiknätet skall fortsätta utvecklas med hänsyn till en effektivt fungerande stad och region. Alla åtgärder behöver beakta Nationalstadsparkens särskilda värden och förutsättningar.” (ÖP s.28)

Redan nu inverkar störningar från huvudvägar och järnväg i form av buller, barriäreffekter etc. mycket negativt på Nationalstadsparkens värden. I fortsättningen kommer parken ofrånkomligt att påverkas av en storskalig utbyggnad av regionens trafiksystem. Hanteringen av dagens och morgondagens trafiksystem är tveklöst av avgörande betydelse för förutsättningarna att bevara och utveckla Nationalstadsparkens särskilda värden och att samtidigt förverkliga visionen av en Vetenskapsstad i världsklass.

Stadsbyggnadskontoret har vad gäller trafiken i och omkring Nationalstadsparken valt att begränsa översiktsplanens vägledning till en allmänt hållen hänsynsregel enligt citatet ovan. I övrigt konstateras att det inte är möjligt att idag överblicka framtida anspråk på förändringar i infrastrukturen, att reservat för vissa huvudvägar och spår redovisas i planen, att planen inte ger vägledning i frågan huruvida dessa trafikanläggningar är lämpliga eller förenliga med Nationalstadsparkens lagskydd samt att denna fråga skall prövas i särskild ordning genom de enskilda projekten.

Översiktsplanens uttalade mål är att ge vägledning för att bevara och vidareutveckla Nationalstadsparken som ett levande historiskt landskap i staden och regionen.
Rimligtvis borde man därmed kunna kräva ett annat utspel än ”pass”, när det gäller en så avgörande fråga för parkens natur- kultur- och rekreationsvärden som utvecklingen av det regionala och lokala trafiksystemet.

Regeringens uttalade förväntan i propositionen (Prop. 1994/95:3, s. 43) om Nationalstadsparken, ”att berörda kommuner i samråd med bl. a. länsstyrelsen, Vägverket och Banverket upprättar en långsiktig plan som visar hur området skall förbättras med avseende på trafikstörningar” har således inte heller kunnat uppfyllas.

Vi har i flera tidigare sammanhang krävt att den trafikplanering som berör Nationalstadsparken samordnas och i fortsättningen bedrivs med den uttalade målsättningen,

att säkerställa en hållbar utveckling av Nationalstadsparken
att stärka parkens upplevelsevärden
att öka tillgängligheten till parken

En sammanställning av de förslag till åtgärder vi presenterat med utgångspunkt från denna målsättning bifogas yttrandet.

Nationalstadsparkens gräns och omgivningar

”Omgivande områden bör utformas som en intensiv stadsmiljö med en kombination av tät bebyggelse med attraktiva offentliga platser och med träd och grönska mellan husen.”
(Samrådsförslaget juni 2006 s. 28)

” Nationalstadsparkens omgivningar utvecklas med hänsyn till såväl stadens behov som Nationalstadsparkens särskilda värden.” (Utställningshandlingen mars 2008 s. 31)

Vi ser med stor tillfredsställelse att samrådshandlingens omotiverade och brutalt fyrkantiga exploateringsargumentation har ersatts av en nyanserad vägledning med åtföljande resonemang. När begrepp som ”samband” och ”ömsesidiga beroenden” nu för första gången förekommer i översiktsplanens beskrivning av gränsförhållandena, signalerar det förhoppningsvis en ny inställning till markanvändning och utveckling i Nationalstadsparkens omgivningar.

2006 års numera övergivna vägledning förefaller ha formulerats i omedelbart sammanhang med exploateringen av Husarviken. Vi förutsätter att 2008 års vägledning för markanvändning och utveckling i Nationalstadsparkens omgivningar tillsammans med 2007 års miljökonsekvensbeskrivning för fördjupat program för Hjorthagen kommer att avsätta tydliga spår i det pågående detaljplanearbetet för Husarviken.

I sammanhanget kan vi inte låta bli att undra över bakgrunden till en rumslig analys i avsnittet Nationalstadsparkens särskilda värden (ÖP s. 11), där det påstås att Gärdets karaktär av öppet fält är ”förstärkt” genom omgivande bebyggelse. Kan denna förvånande iakttagelse ha ett samband med tankarna bakom exploateringen av Husarviken?

Särskilt om Haga – Brunnsviken

I vårt yttrande över samrådsförslaget framhöll vi att varken områdesanalysen, gränsdragningen eller de vägledande reglerna för Brunnsvikens landskapsrum var tillräckligt genomarbetade och efterlyste därför en grundlig översyn av texterna med en fördjupad kulturhistorisk värdeanalys och en mera precis vägledning för att bevara och utveckla områdets natur-, kultur- och rekreationsvärden.

Gränsdragningen har reviderats men i övrigt har översynen inte medfört några mera betydande ändringar. Delvis kan det naturligtvis förklaras av stadsbyggnadskontorets generella ställningstagande, att samrådsförslagets detaljeringsgrad är lämplig för en översiktsplan för hela området.

Mot den här bakgrunden vill vi emellertid mera i detalj utveckla vår syn på förvaltningen av landskapet kring Brunnsviken.

Det historiska landskapet

Agrarlandskapet kring Brunnsviken började stegvis och delvis omdanas till ett parklandskap efter Gustav III:s förvärv av Haga gård 1771. Medan Haga gård successivt förvandlades till en kunglig lustpark började överståthållaren Carl Sparre år 1784 anlägga en engelsk park vid Bellevue intill Brunnsvikens södra strand. Strax därpå upplät Gustav III den angränsande Stallmästarholmen åt Sparre.

Stallmästarholmen ligger knappt ett stenkast från den sydligaste av holmarna vid Haga gård och kungens tydliga avsikt med upplåtelsen var att skapa ett sammanhängande parklandskap av Haga och Bellevue.1791avled Carl Sparre, kungen löste in dödsboet och började nu planera för att uppföra ett lustslott i Bellevueparken för sin yngre bror, hertig Karl. Kungens död innebar emellertid här som på Haga att de stora visionerna slocknade.

Samtidigt som överståthållaren inledde arbetena på parken vid Bellevue började skalden och kanslipresidenten Gustav Philip Creutz anlägga en park på en naturskön tomt vid Brunnsvikens norra strand. Från parken öppnade sig en magnifik utsikt över vattnet bort mot Roslagsberget, Bellevue och längst i fjärran huvudstadens tinnar och torn. Föga under att kungen omedelbart efter skaldens död hösten1785 övertog marken och uppdrog åt arkitekten Olof Tempelman att undersöka om platsen lämpade sig för det kungliga lustslott som nu planerades. Kungens val föll emellertid på Brahelund och den park som Fredrik Magnus Piper ritat åt Creutz återtogs steg för steg av naturen.

1786 inleddes omdaningen av Brahelund och samma år fick kungagunstlingen Gustav Mauritz Armfelt arrendera Ulriksdals Storäng, belägen mitt för Brahelunds ägor på andra sidan Brunnsviken. Fem år senare förvandlade Gustav III arrendet till livstids upplåtelse av marken och nu ritade Louis Jean Desprez flera förslag till en tempelliknande strandvilla av romerskt kynne för Armfelt. Men än en gång kröp verkligheten förbi visionen och en enklare villa uppfördes något senare på längre avstånd från stranden.

Alldeles uppenbart hade majestätet och hans storartade scenograf vid den här tiden börjat arbeta med ett parklandskap som i skala och magnificens skulle anstå fursten av en ny guldålder. Desprez har åskådliggjort den visionen i två grandiosa laveringar; den ena visar Villa Armfelt med utsikt över Haga och Brunnsviken, den andra det kungliga slottet på Haga med utsikt över parken och vidare över vattnet bort mot Stockholms slott som fjärran fond och blickpunkt. Den första visar en hel flotta av vimpelprydda båtar – gondoler, galärer och slupar i romersk dräkt – spridda över lustparkens vattenlandskap. Den andra visar ännu tydligare hur Brunnsviken blivit medelpunkten i en sammanhängande kunglig lustpark av gigantiska mått, där kolonner och obelisker till majestätets och fosterlandets ära reser sig på de omgivande bergshöjderna.

På sin vy över Haga har Desprez tecknat in en bergsklippa i fonden av Brunnsviken, som har påfallande likhet med silhuetten av Monte Cavo söder om Lago di Albano, den romerska antikens Mons Albanus. Namnbytena till Albano, Frescati och Tivoli i stället för Roslagsberget, Ulriksdals Storäng och Bergshamra kan tyckas som en lekfull anspelning på Gustav III:s Italienresa och de utflyktsmål från Rom som var ett obligatoriskt inslag i samtidens Grand Tour till Italien och det klassiska kulturarvet. Emellertid minner namnen också om den romerska antikens mest berömda lantställen, besjungna av Vergilius, Horatius och andra romerska skalder. Det gav ytterligare en dimension åt det gustavianska parklandskapet som en återspegling och återfödelse av den romerska guldåldern.

Redan i Gustav III:s tid var avståndet stort mellan visionerna, planerna och det faktiska landskapet runt Brunnsviken. Under tidens gång har 1700-talets faktiska landskap också förändrats kraftigt: genom 1800-talets sjösänkning, järnvägsbyggande och begynnande institutionsutbyggnader och genom1900-talets storskaliga utbyggnader av såväl institutioner som trafiksystem. Det finns inte längre något sammanhängande gustavianskt landskap kring Brunnsviken, där lustparkernas förskönade natur ostört samspelar med odlingslandskapets ängar, hagar och åkrar och den vildare naturens skogar och berg och där Stockholms slott framträder som en fjärran blickpunkt. Men nu och för framtiden är det angeläget att begripa och rätt förvalta det gustavianska arv som alltjämt sätter sin prägel på upplevelsen av landskapet kring Brunnsviken.

Vi har i det tidigare erinrat om betydelsen av landskapets associativa värden och hänvisat till Unescos utgångspunkter och begrepp för bestämning och urval av skilda landskapstyper för skydd enligt världsarvskonventionen. De tre typerna betecknas som designed, evolved och associative landscapes.

Det gestaltade och det associativa landskapet kring Brunnsviken präglas således starkt och levande av den gustavianska tiden. Såtillvida är Brunnsvikens landskap närmast unikt och utomordentligt värdefullt – inte minst i ett internationellt perspektiv. Senare tiders förändringar har dock i hög grad påverkat dagens landskap – ett ”evolved landscape” på gott och ont. I vissa fall har förändringarna inneburit nya värden, i andra brutala ingrepp som medfört bestående skada på det gustavianska landskapets kärnområden.

Enligt vår mening är det gestaltade och associativa landskapet från 1700-talet så värdefullt, att det inte bara bör vårdas och skyddas mot ytterligare ingrepp, utan också återupprättas eller till och med återskapas där skadorna är allvarligast.

Bevarande och utveckling

Bevarande ställs inte sällan som en passiv motpol till kreativ utveckling och förnyelse. Vi ser tvärtom bevarandet som en ständigt pågående, kreativ process med återkommande omprövningar och nya tolkningar som utgår från nya kunskaper, värderingar och behov. Bevarande är också förmedling av kunskaper och en dynamisk förvaltning som gör det bevarade levande, intressant och angeläget.

Ett sådant bevarande av Brunnsvikens landskap bör i första hand syfta till att återupprätta förstörda, förlorade, vanskötta eller glömda värden i de tre gestaltade landskapen kring Brunnsviken, nämligen Haga, Bellevue och Tivoli.

Vad gäller det parklandskap som ligger i Stockholms stad, Bellevue, presenterar stadsbyggnadskontoret en mycket modest målsättning för framtiden: ”Möjligheterna att återge Bellevueparken mer av sin historiska karaktär bör tas till vara i den skötsel- och utvecklingsplan som ska utarbetas inom staden i samband med utbyggnaden av Norra länken.” Det duger inte.

”Ett gott skydd av området (Nationalstadsparken) kan ses som ett viktigt steg i arbetet med att utveckla Stockholm som Europeisk kulturhuvudstad”, skrev regeringen 1994 i sin proposition om Nationalstadsparken med tanke på kulturhuvudstadsåret 1998.
(Prop. 1994/95:3 s. 48)

Tio år efter kulturhuvudstadsåret är det enligt vår mening hög tid att Stockholms stad slår fast att ett kreativt bevarande av Nationalstadsparken och inte minst av Brunnsvikens historiska landskap är ett viktigt steg på vägen mot Ett Stockholm i Världsklass. Det område som staden såsom markägare omedelbart kan och bör ta itu med är landskapet från den forna Generalsbacken i väster via det forna Ormträsket och Bellevue till Roslagstull i öster.

I planförslaget har stadsbyggnadskontoret valt att hänföra de områden där Generalsbacken och Ormträsket en gång låg till området Vetenskapsstaden, dvs. till de vetenskapliga institutionernas intressesfär och eventuellt möjliga utbyggnadsområden.

Vi anser istället att dessa båda områden i första hand skall ses i sammanhang med förutsättningarna att på nytt gestalta ett attraktivt parklandskap vid Brunnsvikens södra strand, som både återger Bellevueparken dess förlorade värden och skapar en vacker övergång från stenstaden till Brunnsvikens enastående landskapsupplevelser.

Således bör dessa områden helst föras över till området Haga-Brunnsviken, vilket kan anses korrekt med hänsyn till både historiska sammanhang och den framtida markanvändning som vi förordar. Dock kan det kanske vara svårt att karaktärisera den forna Generalsbacken som park- eller naturmark, så länge den ser ut som den numera gör, utgrävd och vanligtvis kallad f. d. bensinstationstomten samt just nu hårdutnyttjad för Norra länkens utbyggnad. Under alla omständigheter är det dock angeläget att planen tydligt uttrycker en avsikt att de båda nämnda markområdena skall ingå i en kommande utredning om Bellevueparkens upprättelse och en attraktiv entré till Nationalstadsparken.

Enligt vår mening har Värtabanan inneburit och innebär alltjämt ett så förödande intrång i Bellevueparken, att varje tanke på parkens upprättelse och restaurering egentligen förutsätter att banan läggs ned. Kravet på banans nedläggning förstärks ytterligare av dess barriäreffekter i Norra Djurgårdens natur- kultur- och rekreationsmiljö.

Vi föreslår därför att nedläggningen av Värtabanan införs som ett konkret mål i den reviderade text om trafiken i Nationalstadsparken som vi efterlyst i det tidigare.

Även Roslagsbanan har inneburit att betydelsefulla historiska samband i landskapet har brutits och inte längre är uppfattbara. Det gäller exempelvis centralpunkten i det gustavianska Frescati, den Armfeltska villan med sitt närområde, som numera ligger dolt bakom Roslagsbanan och i översiktsplanen redovisas som en del av Vetenskapsstaden.

Det främsta yrkandet i yttrandets bilaga om trafiken och Nationalstadsparken är att Roslagsvägens förläggning i tunnel förlängs till Ålkistan, bl. a. för att ge utrymme för spårbunden trafik i ytläge. I ett sådant sammanhang kan fördjupade och samordnade studier av vägtrafik och spårbunden trafik förhoppningsvis visa att en förändring av Roslagsbanans sträckning genom Nationalstadsparken även är möjlig.

Särskilt om Albano

I översiktsplanens vägledning för markanvändning och utvecklig meddelas att ”Albano reserveras som ett förändringsområde med tät bebyggelse”. (ÖP s. 50)

Detta korthuggna imperativ om tillkommande tätbebyggelse åtföljs märkligt nog inte av någon motivering. Däremot refereras utbyggnadsprogrammet för området från 2004, enligt vilket utbyggnaden ska anpassas till Brunnsvikens landskapspark och naturvärden tillföras området.

Vi anser inte att det finns några som helst skäl att i översiktsplanen ta ställning för en tätbebyggelse i Albano. Den fortsatta planeringen bör istället bestämmas på grundval av gjorda miljöanalyser och en fördjupad miljökonsekvensbeskrivning.

Vi vill i sammanhanget också erinra om vad vi på s. 2 framfört om nödvändigheten att begränsa den diversifierade markanvändning som planen förordar inom Vetenskapsstadens område.

I vårt yttrande över samrådsförslaget föreslog vi att benämningen Vetenskapsstaden skulle ersättas med Vetenskapsparken för att tydligt markera avsikten att säkerställa ett bevarande av områdets karaktär och värden. Oavsett benämningen är ett bevarande av landskapets natur- och kulturvärden beroende av att Vetenskapsstadens tillväxt sker i Vetenskapsparkens form.

Skydd och vård

I yttrande 2007-05-07 över Solna stads förslag till översiktsplan för stadens del av Nationalstadsparken framhöll vi att skyddet och vården av landskapet runt Brunnsviken styrs och kanske i än högre grad kan komma att styras av ett lapptäcke av skilda författningar, som har delvis skilda utgångspunkter, syften, detaljeringsgrad och verkningskraft och som förvaltas av skilda myndigheter såväl på den kommunala som på den statliga sidan.

Mot den bakgrunden ansåg vi det motiverat att ställa frågan hur värn och vård av landskapet kring Brunnsviken i ett samlat mål- och värdeperspektiv bäst kan säkerställas för framtiden.

Vi hävdade samtidigt att mycket starka skäl talar för att det i första hand är institutet kulturreservat som lämpar sig för ett sådant ändamål.

Vi förutsätter nu att länsstyrelsen i detta skede av planeringen för Nationalstadsparken ingående prövar frågan hur skydd och vård av kultur- och naturvärdena i Brunnsvikens landskap långsiktigt ska säkerställas.

Slutligen

Stadsbyggnadskontorets reviderade förslag brister alltjämt i enskildheter och kräver ytterligare någon bearbetning, men det bör därefter kunna ge en god grund för att långsiktigt ta till vara Nationalstadsparkens värden i enlighet med miljöbalkens 4 kap 7§.

För Kommittén för Gustavianska Parken

Désirée Edmar
Ordförande

Christian Laine
Sekreterare

Bilaga till skrivelse 2008-05-19
Utveckla utan att inkräkta

I dag byggs, projekteras och utreds stora trafikanläggningar inom och i anslutning till Nationalstadsparken. Förödande konsekvenser hotar för parkens natur-, kultur- och rekreationsvärden och för strävandena att bevara och utveckla dem för kommande generationer. Särskilt starkt är hotet mot Brunnsvikens landskapsrum och mot Norra Djurgården.

Vi kräver att den trafikplanering som berör Nationalstadsparken samordnas och i fortsättningen bedrivs med den uttalade målsättningen

  • att säkerställa en hållbar utveckling av Nationalstadsparken
  • att stärka upplevelsevärdena i Nationalstadsparken
  • att öka tillgängligheten till Nationalstadsparken

Trafik och miljö i samverkan

Bygg ut Roslagsvägens biltunnel till Ålkistan!
för att
minska bullerstörningarna i Nationalstadsparken
minska Roslagsvägens barriäreffekter
ge rum för spårbunden kollektivtrafik i ytläge

Bygg inte ut Värtabanan – lägg ned den!
för att
utveckla Norra Djurgården som naturpark och rekreationsområde
öka tillgängligheten till parken från innerstadens norra del
återskapa förlorade kultur- och naturvärden i Bellevueområdet
skapa en attraktiv entré till Nationalstadsparken vid Brunnsvikens södra strand

Skapa en grön förbindelse från Norrtull till Ladugårdsgärde!
för att
stärka de biologiska spridningsvägarna mellan Norra och Södra Djurgården

Reservera Björnnäsvägen och Baron Rålambs väg för gång- och cykeltrafik!
för att
minska buller och avgaser på Norra Djurgården
stärka de biologiska spridningsvägarna i parken
öka Norra Djurgårdens attraktionskraft som rekreationsområde

Gräv ned Bergshamraleden!
för att
minska bullerstörningarna i Nationalstadsparken
minska Bergshamraledens barriäreffekter
återskapa ett visuellt sammanhang mellan Brunnsviken och Ulriksdalsområdet

Bygg en barriär mellan E4 och Brunnsvikens vattenspegel vid Järva!
för att
minska bullerstörningarna i Nationalstadsparken
skapa en grön ridå mot E4 och kontorsbebyggelsen väster om den
minimera föroreningarna från E4
förbättra spridningsvägarna mellan Haga och Ulriksdal


Originaldokument i Word-format

Till yttranden