Yttrande över Detaljplan för Albano, Norra Djurgården 2:2 m.fl.


2012-08-13

Till Stockholms stadsbyggnadskontor

Yttrande över Detaljplan för Albano, Norra Djurgården 2:2 m.fl. i stadsdelarna Norra Djurgården och Vasastaden i Stockholm Dp 2008-21530-54

I Stadsbyggnadskontoret har bearbetat det under tiden 21 mars – 23 april 2012 utställda detaljplaneförslaget för exploatering av Albano för att tillmötesgå inkomna synpunkter och har ställt ut det reviderade förslaget den 18 juli 2012.

Kommittén för Gustavianska Parken överlämnar härmed sitt yttrande i ärendet. Yttrandet är disponerat enligt följande.

1. Kritik av stadsbyggnadskontorets konsekvensbedömning i den reviderade planbeskrivningen 212-07-13 och av den kompletterande miljökonsekvensbeskrivningen. (s. 2 ff.)

2. Sammanställning av Kommitténs kritik av stadens beslut att anta en översiktsplan, där Albano reserveras som ett förändringsområde med tät bebyggelse och av det detaljplanearbete som har bedrivits på den grunden. (s.4 ff.)

3. Sammanfattning av Kommitténs skäl för bedömningen att stadens förslag till detaljplan för exploateringen av Albano är lagstridigt. (s.8 f.)

1. Utsikter, insikter och förhastade slutsatser

Vi inleder avsnittet med två citat från planbeskrivningens bedömning av det utställda förslagets miljökonsekvenser.

”Planförslaget berör en begränsad del av Nationalstadsparken och bedöms inte medföra betydande negativa konsekvenser för det historiska landskapets natur- och kulturvärden sett till parken som helhet. Planförslaget medför dock såväl positiva som negativa konsekvenser för enskilda element och värden som ingår i Nationalstadsparken ” (s. 20).

”Planförslaget bedöms medföra negativa konsekvenser för vissa siktstråk som är värdefulla ur kulturmiljö- och landskapsbildssynpunkt” (s.20).

Innebörden av det första citatet är uppseendeväckande. Här introducerar stadsbyggnadskontoret plötsligt en helt ny utgångspunkt för konsekvensbedömningar av åtgärder i Kungliga nationalstadsparken. Nämligen frågeställningen: innebär åtgärden negativa konsekvenser för ”parken som helhet”. Uttalandet kastar mörka skuggor över Nationalstadsparkens framtid.

Citatet antyder också en annan grav missuppfattning av förutsättningarna för parkens bevarande och utveckling. Det är ingalunda så att negativa konsekvenser kan kompenseras av positiva konsekvenser. (Att det positiva för landskapets kulturvärden i det här fallet handlar om konsekvenserna av att av sätta upp skyltar vid Björnnäsvägens passage under Roslagsbanan gör ju inte saken bättre.)

Det andra citatet bekräftar att stadsbyggnadskontorets bedömningar av planförslagets miljökonsekvenser för Brunnsvikens historiska landskap och dess kulturvärden baserats och baseras på synintryck från ett antal valda ”siktlinjer”. Den bedömningsmetoden kännetecknar också de miljökonsekvensbeskrivningar som upprättats under ärendets gång.

Vi övergår därför till en granskning av den kompletterande miljökonsekvensbeskrivning, daterad juli 2012, som utarbetats inför utställningen.

Miljökonsekvensbeskrivningens bedömning är att det bearbetade planförslaget, trots vissa förbättringar, alltjämt innebär negativa konsekvenser för Brunnsvikens historiska landskap. Bedömningen baseras på iakttagelser från åtta utsiktsplatser, fem av dem i Hagaparken, en i Bellevueparken samt två på Roslagsvägen.

Betraktad från utsiktsplatserna Bellevueparkens yttersta udde, Kungliga begravningsplatsen samt från de båda utsiktsplatserna på Roslagsvägen, anses exploateringen medföra negativa konsekvenser för landskap och kulturmiljö. Vi gör samma bedömning. Dock bedömer vi att planen medför motsvarande negativa konsekvenser från ytterligare en av de valda utsiktsplatserna, nämligen Stora pelousen i Hagaparken. Sett från pelousen flyter nybebyggelsen i Albano ihop med Albanova till en sammanhängande stadsfront, synlig redan bortom sommarens och perspektivens skylande lövmassor och långt mera påträngande varje år när löven fallit.

I den närmast föregående miljökonsekvensbeskrivningen, daterad mars 2012, gjordes den bedömningen, att planen ”medför i någon mån negativ konsekvens för kulturmiljövärden och det historiska landskapet”. Det framgår inte explicit av den kompletterande versionen, men vi utgår från att samma svala inställning till planens skadegörelse på det historiska landskapet består.

Efter studium på platsen av samma vyer bedömer vi däremot att de negativa inverkningarna sammantaget är av sådan betydelse att det historiska landskapets värden skadas.

Vi vill dessutom tillägga att ingen av de vyer ut över Brunnviken som ingick i den gustavianska landskapsgestaltningen och landskapsupplevelsen har uppmärksammats i vare sig planarbetet eller miljökonsekvensbeskrivningarna.

Det var helt andra utblickar – eller Points de Vue – över Brunnsvikens vatten från Haga och Bellevue, som fascinerade och inspirerade arkitekter, konstnärer och författare som Fredrik Magnus Piper, Louis Jean Desprez, Elias Martin och Jonas Carl Linnerhielm.

Låt oss börja med Jonas Carl Linnerhielms vandring i Hagaparken våren 1796. ”Stor och präktig är i synnerhet den vue man nästan öfver allt kan äga från det berg, där klippans genomsprängning till djupet röjer stället för den Väderqvarn, som skulle uppdrifva vattnet till förenämnde Cascade. Men få torde känna den, innan vår lycklige Martins sköna Teckning hinner blifva bekant, hvilken så fullkomligen ger idée om dess storhet och intagande behag.” (Bref under resor i Sverige, Stockholm 1797, s. 214.)

Det är Grottberget mitt över viken från Gustav III:s paviljong som Linnerhielm skildrar, den utsiktspunkt där Desprez i skiss efter skiss föreslog monument och monumentala utsiktstorn i samspel med Brunnsvikens landskap.

Redan tidigt i Pipers planer för Hagaparken ingick en utsiktspaviljong i kinesisk stil på den mellersta av de tre holmarna utanför Gamla Haga och på holmarnas högsta punkt. Paviljongen kom senare att ritas av Desprez, men den inordnades i Pipers typiska komposition av en slingrande stig som plötsligt slutar i en hänförande Point de Vue.

I Bellevueparken var det inte utsikten från ”Strand-promenaden vid yttersta udden” som fängslade Linnerhielm i juli 1795. Tvärtom skriver han att man där inte kan ana ”den rika och präktiga utsigt Bellevues höjder lämna till det nya Hagas af smakliga Byggnader mångfaldigt prydda strand, och till de många uddar som vid denna sjövik framstiga” (Linnerhielm 1797, s.198). Det var på Bellevues höjder som ”Paschens fåfänga” sökte sin utsikt och det var där som Piper föreslog Carl Sparre att låta bygga en utsiktsbastion, där han kunde njuta av ”huruledes Naturen Sjelf absolute förbundit hela Nejdens anläggningar i en och samma Engelsk smak”.

Dock kan frågan huruvida den föreslagna exploateringen i Brunnsviken skadar det historiska landskapets värden inte enbart eller ens huvudsakligen avgöras med graden av synlighet i dagens landskapsbild som bedömningsgrund. Som framgår av nästa avsnitt har vi återkommande kritiserat tidigare miljökonsekvensbeskrivningar i ärendet för deras stereotypa och bristfälliga metodik och förhastade slutsatser. Den kompletterande sommarversionen 2012 konfirmerar kritiken.

Den följande sammanställningen av tidigare yttranden visar Kommitténs bedömningsgrunder och bedömningar av exploateringsföretagets inverkan på det historiska landskapet. Där återfinns också Kommitténs upprepade krav på en alternativundersökning enligt miljöbalkens bestämmelser liksom även förslag till kompletterande markanvisningar för att dels tillgodose forskarsamhällets expansionsbehov, dels bevara och utveckla Nationalstadsparken i enlighet med statsmakternas riktlinjer.

2. Från byggnader i park för forskning och högre utbildning till akademisk ABC-stad. Kontinuerlig tillväxt och fortlöpande invändningar.

2011-01-17 – Samrådsyttrande över Program för Albanoområdet (Norra Djurgården 2:2 m.m.) i stadsdelen Norra Djurgården, S-Dp 2008-21530-54

”SAMMANFATTNING

* Brunnsvikens historiska landskap präglas av en utsökt förening av naturlandskapets växlingar mellan berg och sprickdalar och den gustavianska tidens försköning av naturen i den engelska landskapskonstens anda. I detta internationellt unika landskap med sina rika associativa värden spelar Albanoberget och dalgången från Brunnsviken bort mot Uggleviken en betydelsefull roll – historiskt och visuellt. Ett villkor för varje exploatering av den friställda marken i Albano är därför att sammanhanget med parklandskapet och karaktären av naturlig dalgång tas till vara.

* Enligt programförslaget skall dalgången öster om Brunnsviken, väster om Uggleviken och norr om Albanoberget exploateras för att ge rum för 150.000 m2 BTA, innefattande universitetslokaler, kommersiella lokaler och studentbostäder. Exploateringstalet är jämförbart med Vasastadens. Förslaget innebär att en ny stadsmiljö skapas i nationalstadsparken. Den ligger utanför den historiska stadsgränsen, den sluter dalgången och den bildar en tät stadsfront mot Brunnsvikens vatten och utblickarna från Hagaparken och Bellevueparken. Programförslaget förvanskar på ett mycket påtagligt sätt det historiska landskapet och innebär därigenom en sådan skada på det historiska landskapets kulturvärden som lagen om nationalstadsparker har tillkommit för att förhindra.

Vid planläggning är det vanligt att starka och legitima exploateringsintressen ställs mot likaledes starka och legitima bevarandeintressen. Planläggning handlar då som regel om att finna avvägningar och göra kompromisser mellan intressena. Att sådana situationer skulle bli vanliga i det område som omfattas av Kungliga nationalstadsparken var uppenbart och också anledningen till lagen om nationalstadsparker. Lagen innebär att intrång i parklandskap eller naturmiljö eller skada på det historiska landskapets natur- och kulturvärden under inga omständigheter kan accepteras.

Vi har här gjort tydligt att en fortsatt planläggning som baseras på det nu föreliggande programförslaget kommer att innebära både intrång i naturmiljön och skada på det historiska landskapets kulturvärden, varför en sådan plan blir lagstridig.

* Universitetets omfattande expansionsbehov kan inte tillfredsställas i Albano utan att nationalstadsparkens kulturvärden skadas. Därför förordar Kommittén att förutsättningarna utreds att tillgodose betydande delar av universitetets lokalbehov i det område kring Norrtull som nu står inför planering och förnyelse. Därmed skulle forsknings- och utbildningsinstitutionerna kring Brunnsviken kunna länkas samman med innerstaden och Wenner-Gren Centers höga pylon ges nytt liv som samlande symbol för Vetenskapsstaden.”

2011-08-09 – Samrådsyttrande över Förslag till detaljplan för Albano, Norra Djurgården 2:2 i stadsdelen Norra Djurgården i Stockholm, S-Dp 2008-21530-54

”SAMMANFATTNING

För planområdet gäller miljöbalkens bestämmelser för nationalstadsparker, 4 kap. 7§, andra stycket: ”Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.”

Strider planförslaget mot bestämmelserna ska det underkännas vid en rättsprövning.

Det tidigare remitterade programförslaget innebar intrång i naturmiljön genom nybebyggelsen i den s.k. Albanoskogen. Vi välkomnar att kritiken mot detta intrång har lett till att det nu remitterade detaljplaneförslaget har utarbetats med respekt för lagens förbud mot intrång i parklandskap och naturmiljö. Återstår frågan om planförslaget innebär att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.

Lagreglerna har tillkommit mot bakgrund av de hot som utbyggnad av KTH och Stockholms universitet skulle kunna komma att utgöra liksom de hot som trafiksystemens utbyggnad redan utgjorde. Till skillnad från reglerna för andra riksintressen har de därför utformats utan möjlighet till kompromisser eller kompensationsåtgärder. Lagstiftarna var medvetna om de svårigheter sådana bedömningar skulle innebära då angelägna samhällsintressen stod mot varandra.

Som framgår av den till planförslaget fogade miljökonsekvensbeskrivningen innebär planens genomförande obestridligen skada på det historiska landskapets kulturvärden. Detta är viktigt att konstatera även om vi i det fortsatta klandrar miljökonsekvensbeskrivningen för dess stereotypa och bristfälliga metodik. Redan på den grunden borde planförfattarna insett att planförslaget inte kan klara en rättsprövning. Beskrivningens kritik av planförslagets negativa inverkan på det omgivande landskapet måste leda till betydande ändringar av gestaltningsprogrammet. Relevanta delar av miljökonsekvensbeskrivningen återges och jämförs med planbeskrivningen i en bilaga till yttrandet.

I en detaljerad analys har vi gjort klart, att Albano och särskilt dalgången mellan Albanoberget och den s.k. Albanoskogen har ett mycket stort egenvärde i och för Brunnsvikens historiska landskap. Vi har vidare gjort klart, att den föreslagna överdäckningen av dalgången mellan Albanoberget och Albanoskogen mörklägger områdets historiska transparens och ödelägger dess historiska betydelse. Eller med andra ord, att den vållar en stor och obotlig skada på det historiska landskapet med dess natur- och kulturvärden.

Av de skälen strider planförslaget mot miljöbalkens 4 kap. 7§, andra stycket, andra ledet. Om det går så långt som till en rättsprövning kan vi inte se något annat beslut från högsta instans än att planförslaget återförvisas och inte vinner laga kraft.

Planförslaget utgår från en given programyta på 150. 000 m2 och från den egendomliga målsättningen i den fördjupade översiktsplanen för nationalstadsparken, att förvandla dalgången mellan Albanoberget och Albanoskogen till en stadsmiljö, vilket strider mot intentionerna med nationalstadsparken och givetvis också mot lagbestämmelserna. Det har lett till en oacceptabel rasering av den historiska gränsen mellan stad och land och en lika oacceptabel exploatering av Brunnsvikens över tiden utvecklade, gestaltade och associativa landskap.

Ur detta dilemma finns det en enda framkomlig väg, nämligen en ny, kompletterande markanvisning för att tillgodose betydande delar av universitetets behov av institutionslokaler och det akuta behovet av studentbostäder.

Vi har redan i vårt yttrande över programförslaget föreslagit att Vetenskapsstadens nav förläggs till stadsmiljön mellan Norrtull och Roslagstull. Vi bedömer fortsättningsvis att det är den bästa och snabbaste vägen att förverkliga de visioner om Vetenskapsstadens utveckling, som nu riskerar att blekna bort i skuggan av Albanoberget.”

2012-04-23 – Yttrande över utställt förslag till detaljplan för Albanoområdet i stadsdelarna Norra Djurgården och Vasastaden. Diarienr: 2008-21530-54

(…)

”Det började så bra. Först med stadsbyggnadsnämndens godkännande av1999 års översiktsplan, som angav området som ”speciellt bevarandeområde” och med den utmärkta landskapsutredning som Andersson Jönsson Landskapsarkitekter AB samma år lade fram på uppdrag av Akademiska hus. Här fanns en distinkt målsättning för utvecklingen av Albanoområdet i enlighet med statsmakternas riktlinjer för Nationalstadsparkens förvaltning:

  • bevara/utveckla/förtydliga landskapets visuella grundstruktur
  • förstärka/nyskapa gröna samband/spridningsvägar
  • utveckla området som en del av ett kulturhistoriskt sammanhang och med möjlighet att tydliggöra en historisk markanvändning
  • öka allmänhetens tillgänglighet till/genom området

Fyra år senare sedan ställde stadsbyggnadskontoret ut ett programförslag till grund för en etappvis detaljplaneläggning av området. Och nu började molnen tätna över Nationalstadsparken. Förslagets dispositionsplan, som medgav en utbyggnad av ca 40 000 m2 BTA väckte kvalificerad kritik: landskapsutredningens strukturskisser syftade till att öppna och förstärka områdets öst – västliga och nord – sydliga samband. Programförslaget gick motsatt väg, här avskärmades och doldes sambanden och här togs ingen hänsyn till landskapets grundstruktur.

Så briserade en bomb. I sitt förslag till fördjupad översiktsplan för Nationalstadsparken skrev stadsbyggnadskontoret, helt utan saklig motivering och fullständigt oförutsett: ”Albano reserveras som ett förändringsområde med tät bebyggelse.” Vi skrev då att det inte fanns några som helst skäl att i översiktsplanen ta ställning för en tätbebyggelse i Albano. Den fortsatta planeringen borde istället bestämmas på grundval av gjorda miljöanalyser och en fördjupad miljökonsekvensbeskrivning.

Men det slutade illa. 1999 års översiktsplan slängdes i papperskorgen och i fortsättningen baserades detaljplaneringen med åtföljande miljökonsekvensbeskrivningar på den kuppartade förändringen av förutsättningarna för exploateringen.

Nu ökade nybyggnadsbehovet/den miljömässigt tillåtliga bebyggelsen dramatiskt från 40.000 till 110. 000 m2 BTA (programsamrådet) och fram till den utställda planens ytterligare föreslagna utvidgning av nybyggnadsprogrammet. Detta utan att något lokalprogram för universitets behov någonsin redovisats.

Denna orimligt växande nybyggnadsvolym har under planeringens gång rättfärdigats genom en uppseendeväckande nedvärdering/feltolkning av områdets värden i sig och som del av Brunnsvikens historiska landskap. I det sammanhanget vill vi emellertid rikta särskild uppmärksamhet mot de miljökonsekvensbeskrivningar som presenterats i såväl samråds- som utställningshandlingarna. De är så anmärkningsvärda i sin följsamhet till uppdragsgivaren, att vi avser att komplettera detta yttrande med en särskild granskning av dem.”

2012-05-22 – Komplettering av Kommitténs för Gustavianska Parken yttrande 2012-04-23 över utställt förslag till detaljplan för Albanoområdet i stadsdelarna Norra Djurgården och Vasastaden, S-Dp 2008-21530-54

”Planprogrammets och planförslagens miljökonsekvensbeskrivningar har utformats som en serie apologier för områdets exploatering – visserligen med återkommande observationer av både positiva och negativa konsekvenser – men utan en godtagbar värdeanalys till grund för ett svar på frågan, huruvida den föreslagna detaljplanen medför ”skada på det historiska landskapets natur- och kulturvärden”. Vi konstaterar också för tredje gången under planeringens gång, att ingen alternativundersökning har gjorts av det slag som anges i miljöbalkens bestämmelser om miljöbedömningar och miljökonsekvensbeskrivningar av planer och program.

(…)

”År 2006 sände stadsbyggnadskontoret ut ett förslag till fördjupad översiktsplan för Stockholmsdelen av Nationalstadsparken för samråd. Efter fullbordad planerings- och beslutsprocess under de följande åren antog kommunfullmäktige planen den 20 april 2009. Vad Albano angår, kom planen och antagandet närmast som en chock för intressenterna i bevarande och utveckling av det historiska landskapets natur- och kulturvärden. Under spaltrubriken Vägledning för markanvändning och utveckling slogs korthugget fast, att ”Albano reserveras som ett förändringsområde med tät bebyggelse”. I planen redovisades ingen som helst motivering för det dramatiska avsteget från stadens översiktsplan från 1999, stadens utbyggnadsprogram från 2004 – och statsmakternas riktlinjer för förvaltningen av nationalstadsparken.

Med antagandet av 2009 års fördjupade översiktsplan omdefinierade Stockholms stad Albanoområdet från ett institutionsområde med friliggande byggnader i parkmiljö till ett stadsutvecklingsområde med tät bebyggelse.”

(… )

”Vi kritiserar således överbyggnaden av dalbottnen för att den vanställer ett betydelsefullt element i Nationalstadsparkens topografi och minskar förståelsen av landskapets historia. Vi kritiserar också planförslagets urbana karaktär för att den raderar bort den historiska gränsen mellan stad och land vid Roslagstull. Av de skälen medför planförslaget skada i lagens mening på det historiska landskapets natur- och kulturvärden.

Vi stöder däremot en utbyggnad av Vetenskapsstaden i Albano som respekterar, förtydligar och utvecklar det historiska landskapets natur- och kulturvärden. Planförslaget visar att så inte är möjligt med en så stor programyta som den nu gällande. Därför bör ett alternativ utarbetas som tillgodoser en betydande del av programkraven på annan plats, förslagsvis i området mellan Roslagstull och Norrtull.”

3. Förbjuden stad. Sammanfattande synpunkter.

4 kap 7§ Miljöbalken, andra stycket. ”Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.

Vad avses med ”skadas”?

Regeringens proposition 1994/95:3. Författningskommentaren. ”Med skada i den nu aktuella bestämmelsen avses negativ inverkan av någon betydelse.” (således på det historiska landskapets natur- och kulturvärden)

I propositionen (s. 43 ff.) anges vidare vissa förutsättningar för ändrad markanvändning i Nationalstadsparken. ”Inom ramen för skyddet bör det, enligt propositionen (s.45), vara möjligt att uppföra ett begränsat antal nya byggnader inom bostadsområdena och inom områdena med byggnader för högre utbildning och vetenskaplig forskning …”. Det uttalandet får anses vara tillämpligt även på den ändrade markanvändningen och exploateringen av Albano. Propositionens även i övrigt starkt restriktiva syn på tillkommande bebyggelse i Nationalstadsparken är enligt vår mening oförenlig med det utställda planförslagets stadsmiljö

Planförslagets inverkan på Brunnsvikens historiska landskap ska belysas och bedömas främst med utgångspunkt i landskapets natur- och kulturgeografiska struktur och dess två gestaltade landskap, dels de gustavianska parkerna Haga och Bellevue, dels Vetenskapsstaden utmed Brunnsvikens östra strand.

I det följande sammanfattas Kommitténs argument för att på den grunden hävda att det utställda detaljplaneförslaget är lagstridigt.

1. Landskapets natur- och kulturgeografiska struktur

* Överdäckningen av den naturliga dalgången mellan Albanoberget och den s.k. Albanoskogen ödelägger områdets topografi, döljer sammanhanget med Uggleviken och dalgången bort mot Värtan och mörklägger områdets historiska transparens.

* Den urbana exploateringen av dalgången norr om Albanoberget förstör Stockholms bäst bevarade, tydligast urskiljbara och starkast betydelsebärande gräns mellan stad och land.

Därför bedömer vi att detaljplanen medför en betydande negativ inverkan på Nationalstadsparken.

2. De gustavianska parkerna

* Den nya stadsmiljön öster om Brunnsviken kommer allt framgent att påverka landskapsupplevelsen under promenaderna i de gustavianska parkerna. Stundom skymd, stundom påfallande tydlig, men alltid där. Som en främmande stadsfront i den visuella och associativa upplevelsen av det historiska landskapet. Därför bedömer vi att detaljplanens urbana nyskapelse innebär en betydande negativ inverkan på den landskapsupplevelse som Gustav III, Carl Sparre och Fredrik Magnus Piper syftade till vid kompositionen av de gustavianska parkerna. Och möjligheterna att återuppleva den.

3. Vetenskapsstaden

Utbyggnaden av de vetenskapliga institutionerna i Brunnsvikens landskap under föregående sekler har en gestaltningsmässig kvalitet av internationella mått, präglad av ett medvetet och vackert samspel mellan natur och kultur. I obruten kontinuitet sträcker sig den gestaltningsprincipen fram till arkitekten Lars Myrenbergs nybyggnad Botanicum, uppförd 1962-1964. Strax därefter koncentrerades utbyggnaden av Stockholms universitet till marken öster om Roslagsvägen, fjärran från Brunnsvikens landskap.

Nu föreslås en ny exploatering av Brunnsvikens historiska landskap i syfte att tillgodose universitetets lokalbehov för högre utbildning och forskning samt behovet av studentbostäder. Den utställda detaljplanen krossar i ett slag både den etablerade bilden av fritt grupperade vetenskapliga institutioner i Brunnsvikens natur- och parklandskap och den gestaltningsprincip som styrt deras successiva tillkomst. Den principen har också uppmärksammats i regeringens proposition 1994/95:3, s.46 med det åtföljande kravet, att ”karaktären av byggnader i parkmiljö bevaras”.

Vi bedömer att planförslaget medför en betydande negativ inverkan på de kulturvärden som den nuvarande Vetenskapsstaden utefter Brunnsvikens stränder representerar.

Sammantaget och på de grunder vi har redovisat, betraktar vi den utställda detaljplanen som lagstridig. Samtidigt underkänner vi, med utgångspunkt i lagen och dess förarbeten samt de analyser vi redovisat, den fördjupade översiktsplanens vägledning för markanvändning och utveckling i planområdet: ”Albano reserveras som ett förändringsområde med tät bebyggelse”.

Stockholm 2012-08-13

Gösta Blücher
Ordförande

Christian Laine
Sekreterare


Originaldokument i Word-format

Till yttranden