Yttrande över Detaljplan för Gasklocka 3 och 4 i stadsdelen Hjorthagen


2013.09.30

Till Stockholms stadsbyggnadskontor

Yttrande över Detaljplan för Gasklocka 3 och 4 i stadsdelen Hjorthagen, Dp 2009-11340

Fotomontage, Gustav III:s paviljong och upplyst gasklocka/höghus.

Kommittén för Gustavianska Parken har i yttrande den 7 december 2010 avvisat samrådsförslaget till detaljplan för gasklockorna 3 och 4 och hävdat att förslaget medför påtaglig skada på Kungliga nationalstadsparken. I den utställda detaljplanen har det föreslagna bostadshuset på platsen för gasklocka 4 minskat med 30 meter i höjd från tidigare 170 meter och fått en avsevärt stramare form. Det är bra – men inte tillräckligt bra. I det följande redovisar kommittén varför förslaget trots lovvärda förbättringar fortfarande innebär påtaglig skada på Kungliga nationalstadsparken. Kommittén redovisar också kritik mot de försök till analyser av förslagets inverkan på kulturmiljön stadsbyggnadskontoret använt som underlag.

Påtaglig skada, skada eller acceptans

Planförfattare, arkitekter och miljökonsulter tycks inte riktigt ha förstått intentionerna bakom den lagstiftning som ligger till grund för riksintresset Kungliga nationalstadsparken. Skötseln av Nationalstadsparken har utvecklats väl och håller på att bli ett föredöme när det gäller en helhetssyn på landskapet. Tanken är att den höga omsorgsnivån i parken skall påverka den närmaste omgivningen (jfr Vård och utvecklingsplanens kapitel om ”De omgivande landskapen”). Gränsen mellan stad och land borde i detta sammanhang idealt sett fungera som ett fluster.

Åtgärder inom Nationalstadsparken får överhuvudtaget inte skada dess historiska natur- och kulturvärden. När det gäller åtgärder utanför parken får de inte förorsaka påtaglig skada på dessa värden. Den definition av påtaglig skada som kan utläsas av propositionen är följande: Åtgärden ska ha en bestående negativ inverkan eller en tillfälligt mycket stor negativ inverkan på det aktuella intresset. Det är mot denna bakgrund inverkan av planförslaget, som ligger utanför parken, ska bedömas.

För Brunnsvikenområdet har planförslagets påverkan blivit mindre skadlig än samrådsförslaget genom att husets höljd reducerats. Förslaget innebär ett inte oväsentligt steg i rätt riktning, men det höga bostadshuset kan dock fortfarande upplevas som störande från pelousen i Haga – främst beroende på den mer påträngande verkan av en upplyst byggnad än den mörka kropp som gasklocka 4 har utgjort. Detta påpekade kommittén redan i yttrandet över samrådsförslaget.

Den störande påverkan är betydligt allvarligare i områdena kring Stora och Lilla Skuggan samt Fiskartorpet och Fisksjöäng. Från Fiskartorpet sett är huset mycket brutalt och påträngande. Här råder ingen tvekan om att förslaget innebär ”påtaglig skada” i Miljöbalkens mening på det historiska landskapet. Likaså stör huset vyn från riksintresset Stockholms inlopp. Inseglingen mot huvudstaden går genom ett variationsrikt, vittberömt, vittomsjunget, lummigt och lågmält landskap, alltså en typisk bild av Stockholms skärgård.

Hjorthagen och Gasverksområdet

Föregångaren till Norra Djurgårdsstaden hade en speciell atmosfär som skapats i skärningen mellan det givna och det gjorda. Ett backigt landskap med bostäder i söder och industrier i norrläge. Att i en nyskapande process för detta område utgå från grunderna i stort och smått borde, som sagt, idealt innebära att ta hänsyn till vad som tidigare karakteriserade Hjorthagen och Gasverksområdet. Här existerade en obestämd mångfald av olika platser och miljöer – man skulle i det avseendet kunna tala områdets själ, som skapat hemkänsla och trivsel för många. Dessa värden raderar man definitivt ut i och med byggandet av en hög byggnad i en tät stadsmiljö som på nästan alla sätt spolierar områdets traditionella karaktär.

Analysmetoder

Bakgrunden till de brister i förslaget som kommittén ovan påtalat kan till viss del sökas i otillfredsställande analyser av landskap och kulturmiljö samt avsaknad av metodik och stringens i Miljökonsekvensbeskrivningen. Miljökonsekvensbeskrivningen har kompletterats, men inte så att de invändningar kommittén framfört i samrådsyttrandet blivit tillgodosedda. Stadsbyggnadskontoret har upprättat en ”Kulturmiljöanalys”, 137 sidor lång, som en särskild, egenhändigt producerad handling vid sidan av miljökonsekvens-beskrivningen. Man får anta att den är framtagen för att möta kritiken. Analysen tillhör formellt inte planhandlingarna, men är helt central för oss som värnar om det historiska landskapet kring Brunnsviken och i Kungliga nationalstadsparken.

Om Kulturmiljöanalysen

”Kulturmiljöanalysen” baseras på Riksantikvarieämbetets modell för kulturhistorisk värdering av bebyggelse, utgiven 2002 och av ämbetet presenterad som ett genomtänkt system för att bedöma, skydda, dokumentera och vårda byggnader och byggnadsmiljöer.

Metoden har således utarbetats och lanserats för byggnader och byggnadsmiljöer. Stadsbyggnadskontoret menar att den ”med enkla medel” kan användas även för landskap.

Vi prövar nu stadsbyggnadskontorets försök i ämnet vad gäller Kungliga
nationalstadsparken i allmänhet och Brunnsvikens historiska landskap i synnerhet.

Värden kopplade till Kungliga Nationalstadsparken är av såväl dokument – som upplevelsevärde”, så formulerar stadsbyggnadskontoret sin analytiska utgångspunkt.

”Kulturmiljöanalysen” av nationalstadsparken vilar på sammanlagt fem (5) värdemätningar. Två i spalten dokumentvärde, nämligen samhällshistoriskt och personhistoriskt värde och tre i spalten upplevelsevärde, nämligen arkitektoniska och miljöskapande värden samt traditionsvärde (s 17 f.). Här och var i mätningarna dyker det dock upp ytterligare begrepp i respektive spalter.

Mätningarna i nationalstadsparken leder till slutsatsen att nybyggnaden inte påverkar parkens arkitekturhistoriska, samhällshistoriska och personhistoriska värden (spalt 1) och inte heller dess konstnärliga och symboliska värden (spalt 2). Arkitektoniska värden och traditionsvärden anses berörda ”i viss mån”, medan nybyggnaden främst anses påverka det miljöskapande värdet. Läsaren lugnas dock med följande resonemang. ”I stället för en mörk hård industribyggnad kommer en (visserligen högre) bostadsbyggnad att vara synlig i parkmiljön. Staden blir orienterbar från flera platser inom parken och kommer ”närmare” in i den agrara, pastorala miljön. Som helhet bedöms dock en bostadsbyggnad vara ett ”mjukare” tillägg än dagens gasklocka.” Lite suddigt uttryckt tycks ”Kulturmiljöanalysen” utmynna i uppfattningen att det miljöskapande värdet av/i (?) nationalstadsparken ökar i och med att den hårda gasklockan ersätts med ett mjukt, 40 meter högre bostadshus.

Vad särskilt gäller Brunnsvikens landskap, värderas det i huvudsak under rubriken Hagaparken med pelousen, som tillerkänns arkitekturhistoriskt och personhistoriskt värde, traditions- och symbolvärde, arkitektoniskt och konstnärligt värde samt miljöskapande värde. Vad gäller det sistnämnda värdet, anses det huvudsakligen ligga i ”platsens värde som grön lunga i stadens närhet med goda möjligheter till rekreation”.

Värdemätningarna och bedömningen av nybyggnadens inverkan på de uppmätta värdena utmynnar i följande slutsatser. Den föreslagna nybyggnaden påverkar inte de arkitekturhistoriska och personhistoriska värdena, inte heller traditions- och symbolvärdet, som tvärtom ökar ”genom en stärkt koppling till staden”. Inverkan på de konstnärliga och arkitektoniska värdena anses vara begränsade. Eftersom de siktlinjer som Fredrik Magnus Piper angivit på sina ritningar till Hagaparken inte påverkas. Och eftersom det nya bostadshuset ingalunda stör, utan tvärtom gör att ”upplevelsen av parken närmar sig J L Desprez vision”.

Nybyggnaden anses inte påverka möjligheten att uppleva parkens miljöskapande värde, sannolikt definierat som grön lunga enligt ovan. Vi förbigår med diskret tystnad den kompletterande betraktelsen över Kungliga begravningsplatsen.

Kvaliteten hos och kunskapsunderlaget för ”Kulturmiljöanalysen” framgår i stort sett av det tidigare. På detaljnivå kan de exemplifieras med ett citat från analysen av Hagaparkens så kallade traditions- och symbolvärde. ”Parken med sina miljöer har också fungerat som kuliss till några av Carl Michael Bellmans epistlar.

Haga förekommer inte i Fredmans epistlar. Däremot förekommer Haga i Fredmans sång no. 64, men ingalunda som kuliss utan som själva föremålet för Bellmans förtjusning. En epistel som däremot har betydande relevans i det här sammanhanget är no.71, Till Ulla i fönstret på Fiskartorpet middagstiden en sommardag.

Redovisningarna av områdets värden är ofta korrekta, men slutsatserna om vad som bör göras – eller inte göras – stämmer inte överens med hur värdena presenteras i kvalitativ mening. Många slutsatser har därför fått karaktären av att ”det går an trots allt”. Slutomdömena blir inte neutrala!

Att analysera landskap

En analys bör formas utifrån ett helhetsbegrepp. Det är här som landskapsperspektivet kommer in i bilden. Naturmiljön och kulturmiljön, och för all del vissa andra parametrar, hänger alla samman i ett sådant perspektiv. Det gäller såväl materiella som immateriella förhållanden. En samordnad landskapsanalys betonar alltså naturens och kulturens ömsesidiga beroende av varandra.

Ett sådant ”totalt” landskap kan i få bebyggda miljöer upplevas starkare än i Stockholm där naturlandskapet har tvingat fram den urbana formen. Naturlandskapet är grunden till stadens skönhet, men också till många av dessa problem. För Stockholms del kan detta till och med vara en slags stadens genius loci. Man har genom åren måst underkasta sig de naturgivna förutsättningarna men därigenom också tillvaratagit naturlandskapets förutsättningar. Detta har blivit ett av stadens främsta kännemärken – inte minst av betydelse för turismen.

Fenomenet har besjungits i otaliga visor och har en given plats i Stockholmslitteraturen. Naturgeografin förklarar helt enkelt såväl stadens födelse som dess framväxt. I stort sett kan man konstatera att grunddragen i landskapet behållits. Det är inte svårt att förstå vari Stockholms skönhet består. Man kan hänvisa till vattenytorna, parkerna, den tydliga stadsfronten och lågmälda siluetten samt samspelet dessa fenomen emellan. Önskan att förändra stadsmiljön måste därför framför allt ta de historiska och topografiska förutsättningarna som utgångspunkt. Om dessa grundkoncept respekteras kan förslagen till nyskapande vara ganska fria.

Vidare skulle man kunna säga att om dessa grundförutsättningar respekteras kommer man också att undkomma tidens likriktning i utvecklingen av de moderna stadsmiljöerna. Ett sätt är just att utgå från helhetsperspektivet eller om man så vill, landskapsperspektivet. Det känns som om Stockholms Byggnadsordning vilar på just dessa grundvalar. I nutida utredningar åberopar man visserligen ofta ett helhetsperspektiv vid olika bedömningar, men man saknar i de flesta förmåga att utveckla hur detta perspektiv skulle påverka och förbättra planläggningen.

Mycket handlar det om växelspelet mellan det givna och det gjorda, mellan det lilla och det stora. Detta innebär att man utgår från de historiska grunderna när man utvecklar ett område i såväl stort som smått. I varje fall bör man ta sig en rejäl funderare över vad som kännetecknar ett områdes själ innan man raderar ut existerande värden av ren okunnighet!

Kommittén har i flera yttranden till stadsbyggnadskontoret över exploateringen av Brunnsvikens landskap kritiserat metodiken i miljökonsekvensbeskrivningarna vad gäller den kulturhistoriska landskapsanalysen. Se exempelvis kommitténs yttranden över och överklaganden av detaljplanen för Albano.

Allt har fallit på hälleberget. Det är genant att stadsbyggnadskontoret ”med enkla medel” – men dock efter ”komplicerat och tidskrävande” utvecklingsarbete – nu applicerar 2002 års modell för bygganalyser dels på landskapsanalysen, dels analysen av detaljplanens konsekvenser i och för det historiska landskapet.

Vi har tidigare framför allt hänvisat till The Burra Charter for Places of Cultural Significance, internationellt prövat och utvecklat sedan mer än ett decennium. Vi har också påmint om den s.k. DIVE – analysen, presenterad och utgiven av riksantikvarien i Norge 2009 och tillgänglig i svensk översättning samma år. Vi har också pekat på Unescos Guidelines on the Inscription of Cultural Landscapes on the World Heritage List.

Det centrala begreppet i den samtida diskursen är Significance of the Place. Stadsbyggnadskontoret har med sin exercis m/2002 inte kommit någon vart med analysen av platsens (Brunnsvikens landskap) betydelse (significance). Och minst av allt hur den betydelsen påverkas av Hjorthagens exploatering enligt Detaljplan för del av Norra Djurgårdsstaden, Gasklocka 3 och 4, Hjorthagen 1:2 m.fl.

Inte kan man förvalta en huvudstad i världsklass med så dåliga kunskaper och analysmetoder.

Utställningstiden (2 – 30 september) medger naturligtvis inte en metodiskt genomarbetad värde – och konsekvensanalys som ersättning för stadsbyggnadskontorets ”Kulturmiljöanalys”. Vi är dock beredda att under oktober månad till stadsbyggnadskontoret överlämna en skissartad värde – och konsekvensanalys till grund för en kunskapsbaserad bearbetning av den utställda detaljplanen.

Yrkande

Kungliga Nationalstadsparkens historiska landskap lider i det nya nu utställda planförslaget alltjämt påtaglig skada.

Det har under resans gång diskuterats alternativa användningar av Gasklocka 4. Inom KTH har funnits tankar både om rymdcentrum och om studentlägenheter. Gasklockan skulle inom sitt skal kunna rymma ca 300 studentlägenheter. Sådana alternativ kan genomföras utan att skada Kungliga nationalstadsparken. Ett fasthållande vid rivning av gasklockan och ersättning med ett högt bostadshus kräver ytterligare minskning av husets höjd.

Kommittén för Gustavianska Parken avstyrker därför att den utställda detaljplanen för Gasklocka 3 och 4 i stadsdelen Hjorthagen, Dp 2009-11340 antas.

I arbetet med detta yttrande har förutom undertecknad ordförande i Kommittén för Gustavianska Parken främst ledamöterna Christian Laine och Ulf Sporrong deltagit

Rydnäs den 30 september 2013
Gösta Blücher

PS. Av och till i utställningshandlingarna dyker inte bara begreppet landmärke upp för att karakterisera nybyggnaden, utan också begreppet symbolbyggnad. Det nya bostadshuset i Hjorthagen är ingen symbolbyggnad. Däremot avspeglar den marknadens spekulativa bostadsbyggande och Stockholms stads wanna be världsklass i det begynnande 2000-talet. Det är inte mycket att överlämna till eftervärlden. DS


Originaldokument i Word-format

Till yttranden