Yttrande över förslag till skötselplan för Nationalstadsparken


2006.06.26

Till Kungliga Djurgårdens förvaltning

Yttrande över förslag till skötselplan för Nationalstadsparken

Kommittén för Gustavianska Parken har med stort intresse tagit del av det remitterade förslaget till skötselplan för Nationalstadsparken. Avsikten med skötselplanen har enligt utredarnas förord varit att se Nationalstadsparken med dess kultur- natur- och rekreationsvärden i ett samlat perspektiv och att med den utgångspunkten lägga en grund för den fortsatta skötseln och utvecklingen av parken. Vi vill inledningsvis uttrycka vår uppskattning av utredningens uppläggning, genomförande och samlade resultat. Vi välkomnar således skötselplanen som en utomordentligt värdefull grund för det fortsatta arbetet med att bevara, utveckla och förmedla Nationalstadsparkens värden.

I detta yttrande begräsar vi oss huvudsakligen till synpunkter på skötseln och utvecklingen av Hagaparken och landskapet kring Brunnsviken. I det sammanhanget berör vi också en del av de överväganden och förslag som länsstyrelsen nyligen presenterat i sitt handlingsprogram Framtidens Nationalstadspark.

Om gränser, områden och rum

Nationalstadsparkens gränser har angivits i regeringens proposition 1994/95:3. Inom det på så sätt avgränsade området gäller särskilda regler till skydd för parkens natur-, kultur- och rekreationsvärden.

Det avgränsade och skyddade området kan samtidigt ingå i visuellt och historiskt betydelsefulla landskapsrum, som sträcker sig över Nationalstadsparkens gränser in i det omgivande landskapet. Gränsöverskridande landskapsrum av det här slaget kan inte mekaniskt styckas i ”innanför” eller ”utanför” eller enkelt sorteras i kategorierna ”skyddsområde” respektive ”buffertzon”. Tvärtom måste just sådana landskapsrum ägnas särskild omsorg i en planering som syftar till att både förverkliga syftet med det särskilda skyddsinstitutet Nationalstadspark och att tillgodose plan- och bygglagens allmänna lämplighetskriterier.

Vi vill hävda att både analyser och hänsyn till visuella och historiskt betydelsebärande sammanhang i landskapet hittills har satts på undantag i hanteringen av Nationalstadsparken. Den mest katastrofala konsekvensen av det undantagstillståndet är den växande vägg av kontorshus, som nu skapar en avspärrning utan återvändo av Brunnsvikens landskapsrum i nordväst. På liknande sätt har det trångsynta gränsdragningstänkandet kommit att prägla den kommunala planeringen av det länge beundrade och besjungna landskapsrummet kring Husarviken.

Skötselplanen syftar givetvis primärt till att ge underlag för beslut om bevarande, utveckling och förmedling av parkens värden, inte för beslut om aktuella eller tillkommande exploateringsanspråk inom eller i anslutning till Nationalstadsparken. Men också med den utgångspunkten saknar vi fördjupade analyser av särskilt betydelsefulla landskapsrum i det remitterade förslaget. Främst gäller den anmärkningen landskapet kring Brunnsviken, vars rikt sammansatta historiska och visuella värden framskymtar endast som brottstycken i skötselplanen genom att bedömningar, mål och förslag till åtgärder spritts ut på en mängd storområden och delområden utefter vikens stränder.

Behovet av fördjupad kunskap och tolkning av landskapet kring Brunnsviken med dess historiska skiktningar framgår också indirekt av länsstyrelsens utvecklingsidé under ledordet Kungligt inflytande i handlingsprogrammet Framtidens Nationalstadspark: ”Ta fasta på Brunnsviken som ett sammanhållet landskap från Gustav III: s tid.”

Det finns inget sammanhållet gustavianskt landskap kring Brunnsviken – men där finns ett skimmer ifrån Gustavs dagar, vars bevarande kräver både insikt och omsorg. Också det kognitiva landskapet eller, om man så vill, skimret från Gustavs dagar är således ömtåligt för okänsliga förändringar i dagens landskapsbild. Vem kan längre förknippa utsikten mot söder från Gustav III: s paviljong med Albanerbergen och den gustavianska vurmen för Italien, när landskapsbilden vid dagens Albano präglas av Fysikcentrum och nya studentbostäder i stor skala?

Vi föreslår mot den här bakgrunden att en analys av Brunnsvikens landskapsrum genomförs som ett högt prioriterat utredningsprojekt inom ramen för det av länsstyrelsen föreslagna årliga statliga utvecklingsanslaget på 2 000 000 kr/år för särskilda insatser i Nationalstadsparken. Ett sådant utredningsprojekt skulle också kunna bidra till att utveckla metodiken för att beskriva och i planeringen väga in de egenskaper och kvaliteter som ofta kallas ”landskapets immateriella värden”.

Om Hagaparkens tillstånd och behov av upprustning

År 1994 lade Statens fastighetsverk fram ett Vårdprogram för naturmarken i Hagaparken. När skötselplanen nu läggs fram tolv år senare, kan vi tyvärr konstatera att det mesta blivit ogjort av de välmotiverade och angelägna åtgärder som föreslogs i 1994 års program. Men framförallt är det anmärkningsvärt att det varken i det gamla programmet eller i den aktuella planen finns någon diskussion om mål och metoder för att ta hand om parken som sådan – en internationellt välkänd och beundrad anläggning som återkommer i snart sagt varje vetenskapligt verk som behandlar landskapsparken, den engelska parken eller den pittoreska parken i ett europeiskt perspektiv.

Vi vill utan omsvep påstå att Hagaparken som konstnärlig skapelse från den gustavianska tiden numera har nått ett tillstånd av förfall som äventyrar både förståelsen av parkens idé, njutningskänslan i det förskönade landskapet och förnimmelsen av skimret från Gustavs dagar.

Särskilt besvärande framträder bristerna i de en gång noggrant komponerade relationerna mellan parkens gångvägar, öppna gräsytor och angränsande bryn med rikt varierade grupperingar av buskar och träd. Brynen tätnar och växer ut över tidigare öppna ytor, ängsmarkens flora trängs ut av kvävegynnade arter medan den vårdade gräsytan reduceras till allt trängre finrum på ett sätt som är helt främmande för parkens konstnärliga komposition och historiska egenart. På många håll i parken är hundloka, kirskål, nässlor och sly på väg att i snabb takt erövra allt större ytor i det förslummade gränslandet mellan parkens en gång öppna landskapsrum och buktande och böljande bryn.

Utan att gå in på någon uttömmande beskrivning av tillståndet i parkens olika delar vill vi med ett par exempel visa hur det står till.

Amor och Psyketemplet uppfördes 1788 för Sergels beundrade skulpturgrupp av Amor och Psyke. Det fick en monumental placering på en anlagd kulle i den kungliga paviljongens mittaxel. Templet revs 1869 men kullen med templets grundstenar minner alltjämt om pelousens fond i den gustavianska parken.

I perspektivet från paviljongen är tempelgrunden numera dold bakom två flankerande lindars rika och lågt hängande lövverk. Pelousens ansade gräsyta upphör flera meter framför tempelgrunden och övergår där i högvuxen hundloka och kärs. Tempelgrunden är i sin tur helt övervuxen av kärs med inslag av vitmåra och nässlor och enstaka uppslag av lönn. Intill tempelgrunden vidtar ett närmast oöverskådligt täcke av kärs som utan hejd breder ut sig över de öppna markerna bort mot Haga slott.

En av den gustavianska parkens bevarade huvudattraktioner är den Kinesiska paviljongen som 1788 uppfördes på den största av de tre holmarna vid Gamla Haga.

Idag möts den besökare som kommer över bron till den forna holmen av hemgjorda vägvisare av spåntade bräder med texten Privat pagoden får besökas och lite längre fram med tillägget Pagoden ingen picknick. Som visuellt förspel till vandringen upp mot paviljongen öppnar sig en grusad parkeringsplats med en vidlyftig container och en bod i samma storslagna skala. Upp mot paviljongen leder en spikrak, eroderande råstig, som utan omsvep slutar i paviljongens markbeläggning av singel i grövsta tänkbara sortering. Snett framför paviljongen står en vilsen rad av tio spretiga buxbomsplantor, rodnande av blygsel och näringsbrist.

Den alltjämt skönjbara gustavianska gångstigen börjar i skymundan bortom containern och leder i mjuka slingor uppför kullen fram till paviljongen och vidare över kullen. Tätnande uppslag av hägg gör emellertid den bortskymda stigen allt mindre uppfattbar och tillgänglig.

Amor och Psyketemplet ingår i skötselplanens delområde H5. Parken kring Haga slott och Gustav III:s paviljpong medan Kinesiska paviljongen ingår i delområde H14. Kullarna med Kinesiska pagoden och Kungliga begravningsplatsen.

Som mål för området H14 anger planen att det skall bilda ett lättillgängligt utflyktsmål med möjlighet till utblickar över Brunnsviken, att de kulturhistoriska monumenten och villorna skall omgärdas av ädellövträd och att den Piperska parkens kanaler och dammar skall vara en av områdets attraktioner. Det mera allmänt formulerade målet för H5 är att bevara det gustavianska kulturarvet med bebyggelsen och den öppna karaktären som engelsk park.

De båda exemplen vittnar om ett akut behov av skötsel- eller iståndsättningsåtgärder som dels syftar till att häva tillstånd av förfall som äventyrar parkens källvärden, upplevelsevärden och attraktionskraft och dels till att förtydliga eller återskapa betydelsebärande former eller gestaltningsidéer som utarmats eller hotar att helt försvinna.

Exemplen antyder också att tillståndet och problematiken i Hagaparken kräver en annan typ av kunskapsuppbyggnad, värdeanalys, mål- och prioriteringsdiskussion samt genomförandeplanering än den som skötselplanen har syftat till. Med hänsyn till parkens nuvarande tillstånd bör ett sådant arbete inledas så snart som möjligt. Därmed skulle också en fortsatt nödvändig kunskapsuppbyggnad kunna drivas i nära anslutning till den forskning om Haga som pågår inom ramen för bokverket De kungliga slotten.

Länsstyrelsen har i Framtidens Nationalstadspark under littera F. Särskilda insatser för det historiska landskapet föreslagit att en utredning skall göras för att prioritera de mer omfattande insatser som behövs för förnyelse och upprustning av historiska anläggningar. Utredningen skall enligt förslaget innefatta en utvecklad analys av anläggningarnas kvaliteter och en diskussion av förhållningssätt. Enligt Länsstyrelsens åtgärdstabell skall 300. 000 kr av det föreslagna utvecklingsanslaget avsättas för ändamålet och utredningen slutföras hösten 2008.

Mot bakgrund av vad som nu sagts om Hagaparken och dess tillstånd anser vi att länsstyrelsens förslag till åtgärdsprogram beträffande Särskilda insatser för det historiska landskapet bör omprövas. Med tanke på mängden historiskt värdefulla miljöer i nationalstadsparken och på de begränsade medel som föreslås för utredningen riskerar den att bli ganska summarisk i både värdeanalyser och principdiskussioner. Enligt vår mening finns det redan i dag tillräckligt underlag för ett prioriteringsbeslut som innebär att särskilda statliga medel satsas i första hand på ett upprustningsprogram för Hagaparken. Det skulle verksamt kunna bidra till att genomtänkta upprustningsåtgärder kommer till stånd inom en rimlig framtid samtidigt som principer och metoder för restaurering och skötsel av Nationalstadsparkens historiska landskap kan diskuteras och utvecklas i nära sammanhang med det faktiska upprustningsarbetet.

Om återställande, rekonstruktioner och konstnärlig förnyelse i Hagaparken

De storartade anläggningar som Gustav III, Fredrik Magnus Piper och Louis Jean Desprez planerade på Haga kom bara delvis att förverkligas. Några av dem stannade på pappret, andra – som slottet, stallet och vattenuppfordringsverket – avbröts efter Gustav III: s död. Av de anläggningar som förverkligades i Gustav III: s tid har å andra sidan några helt eller delvis gått förlorade – som de konstgjorda arkipelagerna och Amor och Psyketemplet – medan andra har förändrats, förvanskats eller förfallit under årens lopp.

Dagens parklandskap innehåller också historiskt och visuellt betydelsefulla överlagringar från senare tider – som de täta bokbestånd från 1800-talet som nu utgör ett dominerande inslag i parkens södra del eller monumentet över sångarprinsen och förändringarna av den gustavianska parkens norra arkipelag efter Brunnsvikens sänkning.

Mot den här bakgrunden saknar vi en tydligt formulerad ”restaureringsideologi” i skötselplanen som grund för både den konkreta vården och förmedlingen av historisk kunskap och levande upplevelser av den gustavianska parken som idé och verklighet. Därför ser vi också en teoretisk restaureringsdiskussion med konkret förankring i ökade kunskaper som en väsentlig del av det programarbete för Hagaparkens upprustning som vi tidigare föreslagit.

Skötselplanens åtgärdsförslag innehåller dock några ställningstaganden i återställnings- eller rekonstruktionsfrågor som det kan finnas skäl att diskutera.

Restaurering av tidigare tippområden (Delområdena H 4 och H 8)

Vi har i och för sig inga principiella invändningar mot skötselplanens förslag att plantera lövträd respektive barrskog på de båda tippområdena, som nu präglas av ruderater av skilda slag. Med hänsyn till det kraftiga slitage som i första hand den stora Pelousen utsätts för redan i dag, kan det dock vara skäl att överväga att ställa i ordning Slottskullens relativt plana yta av tippmassor som ett i stort sett öppet fält för aktiviteter av skilda slag. Eventuellt skulle också Grottkullens ganska stora ruderatområde kunna iordningställas så att det på liknande vis kan avlasta Pelousen.

Återställande av Norra arkipelagen och kanalerna vid Gamla Haga (Delområdena H5 och H14)

I skötselplanen diskuteras både att nyskapa dammar istället för den gustavianska tidens försvunna kanaler innanför de forna holmarna vid Gamla Haga och att – på längre sikt – återskapa dammanläggningar eller kanaler med omgivande våtmarker där den Norra arkipelagen med sina kanaler och små holmar anlades under Gustav III: s tid.

Vi är inte främmande för tanken att på lång sikt återskapa något av den vattenmiljö som gick förlorad vid sänkningen av Brunnsvikens vattennivå. Men inom överskådlig tid bör åtgärderna för båda de berörda områdena helt inriktas på att radikalt förbättra markvården.

Skötselplanens förslag till åtgärder för att hävda öppna och halvöppna ytor i landskapet handlar framförallt om att åstadkomma ett ökat bete. Generellt sett delar vi den synen på betets betydelse för vården av Nationalstadsparken. Men i den gustavianska parken är det knappast betet som präglat floran. Vi menar istället att de öppna ytorna i den gustavianska parken i allt väsentligt har präglats av regelbunden slåtter och att ett återskapande av slåtterängens skönhet och artrikedom bör vara ett centralt mål för den fortsatta skötseln av delområden som H5 Parken kring Haga slott och Gustav III: s paviljong och H10 Parkområdet Finnstugan – Vasaslätten.

Uppförande av en kvarnbyggnad på Grottkullen (Delområde 8)

Ett av de mera spektakulära projekten i Hagaparken är det vattenuppfordringsverk som enligt 1787 års generalplan av Fredrik Magnus Piper skulle förläggas i berget mitt emot Gustav III:s paviljong och som började anläggas 1791. Enligt Pipers ritning skulle verket krönas av en gotisk borg högst uppe på berget, väl synlig från paviljongen och stränderna kring Brunnsviken. Något senare ritade Louis Jean Despréz ett par fantastiska kröningskompositioner i kolossalformat men istället stannade det hela vid ett inköp av Kalmar Slottskvarn för att driva uppfordringsverket. Schaktarbetena i berget slutfördes före Gustav III: s död men därefter övergavs projektet och kvarnen tycks aldrig ha anlänt till Haga.

I skötselplanen föreslås att man på sikt bör överväga att anlägga en kvarn på bergskrönet över1791 års schakt – eller hellre flytta en äldre vindmölla dit.

Vi ställer oss mycket tveksamma till tanken att återuppväcka det kvarnprojekt som aldrig förverkligades och som i dag knappast skulle höja parkens upplevelsevärden. Däremot anser vi att platsens betydelse som blickfång i parken motiverar att man istället närmare överväger möjligheterna att i efterhand förverkliga en av de mest storartade visionerna från den gustavianska parkens tillkomsttid. Den är bland annat känd från Jonas Carl Linnerhielms beskrivning av Haga i Bref under resor i Sverige (1797).”Inemot det ställe där vägen delar sig för att leda till Nya Haga, eller det Slott som nu pryder det forna Brahelunds fält, var en Cascade tillämnad. Vattnet skulle uppfordras tvärt igenom berget, och i brutna fall nedstörta på klipporne.”

Vi föreslår således att man prövar att med dagens teknik och konstnärliga formspråk gestalta den gustavianska drömmen om en Cascade som störtar ned från bergskrönet framför Gustav III: s paviljong. Utöver att bidra till landskapets försköning och ge en återglans av skimret över Gustavs dagar – ”fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill” – skulle en sådan Cascade också kunna fylla ytterligare en väsentlig funktion i Nationalstadsparken, nämligen att syresätta Brunnvikens vatten.

Avslutningsvis

Arbetet med skötselplanen har på ett föredömligt sätt förts och utvecklats i en dialog med en stor mängd ideella intressenter. Vi ser också med glädje att Djurgårdsförvaltningens utredare Lars – Gunnar Bråvander i förordet till skötselplanen särskilt pekar på värdet av att det samarbetet kan fortsätta. Kommittén för Gustavianska Parken utlovar gärna en aktiv medverkan även fortsättningsvis.

För Kommittén för Gustavianska Parken

Désirée Edmar
Ordförande

Christian Laine
Sekreterare


Originaldokument i Word-format

Till yttranden