Yttrande över Förslag till tilläggsplan för del av Norra länken i stadsdelen Vasastaden


2009-01-15

Till Stockholms stadsbyggnadskontor

Yttrande över Förslag till tilläggsplan för del av Norra länken i stadsdelen Vasastaden, TDp 2008-04713-54

Kommittén för Gustavianska Parken har följande synpunkter på det utställda planförslaget.

Planbestämmelserna

Förslaget till planbestämmelser har justerats för att stämma överens med regeringens förslag till ändring av miljöbalkens bestämmelser om nationalstadsparker. Samtidigt noterar vi att planförslagets formulering av kravet på återställande – ”så att intrånget eller skadan inte blir bestående” – alltjämt skiljer sig från den föreslagna lagtextens – ”så att det inte kvarstår mer än ett obetydligt intrång eller en obetydlig skada”. Enligt vår mening är det emellertid långt mera motiverat att ändra lagtexten medan tid är, än att frångå planförslagets utmärkta formulering. Vi har i yttrande (2008-07-28) över departementspromemorian ”Utvecklingen av nationalstadsparken” argumenterat för just den formulering av lagtexten som stadsbyggnadskontoret har valt för planbestämmelserna.

Planbeskrivning och kvalitetsprogram

Kravet på återställande avser marknivåer, träd och annan vegetation, enligt de principer som framgår av det kvalitetsprogram, som tillhör tilläggsplanen. Kvalitetsprogrammet är en del av det parkprogram som staden tar fram för hela Bellevueparkens upprustning och som grundar sig på en historisk parkplan från 1700-talet.

Vad är det?

Kvalitetsprogrammet har således utarbetats som ett led i stadens programarbete för en upprustning av Bellevueparken i dess helhet. Kvalitetsprogrammet innefattar den del av Bellevueparken som i norr begränsas av Värtabanan och Bellevueberget, i väster av Wennergren Center och i söder av Sveaplans flickläroverk (Socialhögskolan) – sammanfattningsvis kallad Södra pelousen.

Vi sätter stort värde på att staden har anlagt ett vidgat rumsligt och historiskt perspektiv på frågan hur den del av parken som direkt berörds av vägtunneln skall återställas. Vi kan också konstatera att kvalitetsprogrammet därmed givit ett relevant underlag för ett principbeslut i valet mellan ett återställande som syftar till att återskapa det som nu är och ett återställande som syftar till att återskapa förlorade värden i det historiska parklandskapet.

Till stöd för den principiella hållning som redovisas i kvalitetsprogrammet vill vi gärna knyta an till Unescos synsätt och begrepp för bestämning och urval av skilda landskapstyper för skydd enligt världsarvskonventionen. Landskapstyperna definieras som designed, evolved och associative landscapes.

Det gestaltade och det associativa landskapet kring Brunnsviken präglas starkt och levande av den gustavianska tiden. Såtillvida är Brunnsvikens landskap närmast unikt och kulturhistoriskt utomordentligt värdefullt – inte minst i ett internationellt perspektiv. Senare tiders förändringar har dock i hög grad skapat dagens landskap – ett ”evolved landscape” på gott och ont. I vissa fall har förändringarna fört med sig nya värden, i andra handlar det om brutala ingrepp som medfört bestående skador på det gustavianska landskapets kärnområden.

Enligt vår mening är Brunnsvikens gestaltade och associativa parklandskap från det sena 1700-talet så värdefullt, att det inte bara bör vårdas och skyddas mot ytterligare ingrepp, utan också återskapas eller revitaliseras där dess värden är förstörda, förlorade, vanskötta eller glömda.

Bellevueparken har farit illa under de mer än tvåhundra år som förflutit sedan de gustavianska visionerna slocknade och de grandiosa planerna på att skapa ett sammanhängande parklandskap kring Brunnsviken gick om intet. Men i sitt rumsliga och historiska sammanhang måste Bellevueparken alltjämt betraktas som en utomordentligt värdefull ”Historic Garden”, såväl nationellt som internationellt. Därför bör den nu och för framtiden förvaltas i enlighet med de riktlinjer som angivits av The International Council for Monuments and Sites (ICOMOS) i The Florence Charter on Historic Gardens (1982).

Med ett sådant synsätt på Bellevueparkens betydelse ansluter vi oss till kvalitetsprogrammets argumentation och principiella ställningstagande för ett återställande som syftar till att återskapa förlorade värden i det historiska parklandskapet. Därmed har vi heller ingenting att erinra mot programmets förslag till trädfällningar som syftar till att ge utrymme för att förverkliga en sådan målsättning. Vi välkomnar också att kvalitetsprogrammet lagt särskild vikt vid sambandet mellan ett återställande av den historiska parken och gestaltningen av den sentida entrén till parken från Sveaplan.

Vi vill dock understryka att kunskapsunderlaget bör fördjupas i det fortsatta arbetet och samtidigt relateras till dagens restaureringsideologiska diskurs i fråga om bevarande, vård och förnyelse av historiska parker och trädgårdar.

Parkområdet ska återställas så att det genast upplevs som en attraktiv del av den kulturhistoriskt värdefulla Bellevueparken.

Vad är det?

Med ”parkområdet” avses i beskrivningen parkmarken inom planområdet. Vi delar uppfattningen att området bör återställas så att det genast upplevs som en attraktiv del av den kulturhistoriskt värdefulla Bellevueparken. Det kravet måste emellertid utsträckas till ett större rumsligt sammanhang för att kunna uppfyllas på ett meningsfullt sätt. I detta rumsliga sammanhang är Värtabanans vara eller inte vara den ofrånkomliga kärnfrågan.

I yttrande efter yttrande över de översiktliga planer som berört Nationalstadsparken har Kommittén yrkat på en nedläggning av Värtabanan. Senast har vi i samrådsyttrandet (2009-01-11) över förslaget till översiktsplan för Stockholm efterlyst en diskussion om Värtabanans framtid i planarbetet och samtidigt förutsatt att frågan om banans nedläggning aktualiseras i samband med programutredningen för Bellevueparkens upprustning.

Nu konstaterar vi tyvärr att programutredningen a priori utgår från att Värtabanan skall bli kvar. Med en sådan utgångspunkt permanentas det största intrång och den värsta skada som Bellevueparken någonsin lidit, 1880-talets fatala järnvägsdragning.

Den del av Bellevueparken som i dag ligger söder om järnvägen ingick ursprungligen i en sammanhängande komposition av parken från den Sparreska huvudbyggnaden ned mot Ormträsket och vidare mot Brunnsviken. Eller med en mera poetisk formulering, hämtad från Carl Fredrik Linnerhielms Bref under resor i Sverige 1797: ”Där det egentliga Boningshuset blifvit uppfördt, prydt med tvänne Colonner, ses en frugtbar däld, hvilken af en liten insjö vinner ökad täckhet och sträcker sig bugtande omkring flere höjder ned till Brunns-vikens ljufliga breddar”.

Detta rumsliga sammanhang, som är av avgörande betydelse för den historiska parkens autenticitet och upplevelsevärden, har ödelagts av den järnvägsbank som omedelbart gränsar till den parkmark som berörs av intrånget för vägtunneln.

Mot den här bakgrunden anser vi det nödvändigt att stadens utredning om Bellevueparkens upprustning även innefattar ett genomarbetat alternativ som utgår från en nedläggning av Värtabanan. Alternativet bör studeras inom ramen för arbetet med parkprogrammet oavsett berednings- och beslutstakten i den till översiktsplaneringen knutna frågan om Värtabanans framtid. Vid ett framtida ställningstagande till Värtabanan bör en sådan studie under alla omständigheter ingå i beslutsunderlaget.

Vi är naturligtvis medvetna om att en nedläggning av Värtabanan måste ses i ett längre tidsperspektiv än ett återställande efter intrånget för vägtunneln. Därför är det betydelsefullt att hantera målsättningen att ”parkområdet ska återställas så att det genast upplevs som en attraktiv del av den kulturhistoriskt värdefulla Bellevueparken” även med utgångspunkt från att Värtabanan tills vidare kommer att finnas kvar. En huvudprincip för åter- och nyplanteringen i det perspektivet kan med fördel hämtas direkt från Fredrik Magnus Piper, att ”med tätare plantering bortskymma det sterila och mindre behageliga”.

Vi föreslår således att man kompletterar den föreslagna återplanteringen av träd med en rik buskplantering för att, med Pipers ord, ”undangömma och cachera” den berörda bandelen. I ett sådant sammanhang är vi inte heller främmande för att järnvägsviadukten, dagens dystra förbindelse mellan parkens åtskilda delar i söder och norr, omgestaltas till en fantastisk port i den pittoreska parkens anda.

Ytterligare ett tillägg kan tänkas till de åtgärder som syftar till att parkområdet omedelbart skall upplevas som attraktivt. Strax intill detaljplaneområdet har rester bevarats av en vacker promenadstig, som ursprungligen förde utmed Bellevueberget ned mot dälden norr om berget och vidare till Stallmästarholmens åskrön med utsikt mot Haga och ut över Brunnsviken. Enligt kvalitetsprogrammet skall stigen tas tillvara och delvis återskapas – men dess forna syfte och målpunkter kan inte uppnås med mindre än att Värtabanan läggs ned. För att ge den bevarade stigen mål och mening för dagens besökare i parken föreslår vi att den förlängs upp till Bellevuebergets krön med dess fria utsikt ut över Brunnsviken. I huvudsak finns stigen uppför berget redan där – en rest av 1940-talets förbindelse mellan de förråd som byggdes vid bergets fot och pjäsvärnen på bergskrönet.

Parkprogrammet

I detta yttrande, som avser den utställda detaljplanen och det kvalitetsprogram som hör till planbeskrivningen, avstår vi från att kommentera den illustrationsplan som översiktligt visar principerna för upprustningen av parken i dess helhet. Dock med ett undantag: tanken att bibehålla fotbollsplanen i hjärtat av den historiska parken, betecknat som alternativ 1 på illustrationsplanen.

Fotboll i engelska parken

Visst påminner det om en visa av Owe Thörnqvist – men det är varken begåvat, spirituellt eller särskilt lustigt, att Idrottsförvaltningen i Stockholms stad fortsättningsvis betraktar den gustavianska parken vid Brunnsvikens södra strand som lämplig råmark för att tillgodose behovet av fotbollsanläggningar på Norrmalm.

Vi är överhuvudtaget starkt kritiska till stadens oförmåga att samordna och prioritera mellan de samhällsintressen som skall tillgodoses i stenstadens gränsområde mot norr och ett av Nationalstadsparkens kärnområden, nämligen parklandskapet kring Brunnsviken.

Medan Idrottsförvaltningen å sin sida projekterar för en standardhöjning av fotbollsplanen i kärnan av Bellevueparken, planerar stadens Trafikkontor en upprustning av samma park, som syftar till att återge den dess ursprungliga karaktär och återskapa förlorade upplevelsevärden.

Samtidigt planerar stadens Stadsbyggnadskontor ett nytt institutions- och bostadsområde, Karolinska – Norra station, som avses bli ”världens främsta område för life science” – som det heter i den fördjupade översiktsplanen.

Det är uppseendeväckande att detta nya område för boende och arbete planeras med så ringa intresse för att skapa nödvändiga förutsättningar för världens främsta ”life science transformed to real life”, nämligen ytor och rum för rekreation, lek och idrott. Här skall enligt den fördjupade översiktsplanen omkring 12.000 människor bo och drygt 30.000 människor arbeta, och härifrån skall lika många människor i skilda åldrar och med skilda intressen tvingas vallfärda till andra platser i Stockholm och Solna för att omsätta ”life science” till verklighet. Och naturligtvis kommer anspråk då att ställas på ytor och rum för sådana ändamål i det närmast liggande grönområdet – Brunnsvikens gustavianska parklandskap, som både nationellt och internationellt är av enastående kulturhistoriskt värde.

Enligt den fördjupade översiktsplanen skall dock en idrottspark anläggas på den så kallade bensinstationstomten mellan Norrtull och Wennergren Center, som enligt planen ”får en avgörande betydelse för att möta det stora behovet av idrottsfunktioner och efterfrågan på ytor för barn- och ungdomsverksamhet.” Redan i dag råder det stor brist på sådana ytor och rum på Norrmalm. Mot den här bakgrunden bör åtminstone hela detta område reserveras för idrottsändamål, samtidigt som det skall gestaltas för att komplettera och berika parklandskapet vid Brunnsvikens södra strand. Vi ser det som naturligt att det fortsatta planarbetet sker i nära sammanhang med utredningen om Bellevueparken.

Vad särskilt angår Bellevueparken bör det vara en självklarhet att målsättningen att återvinna parkens förlorade kultur- och naturvärden skall prioriteras framför det i stadsdelsperspektivet fullt rimliga kravet på fotbollsplaner. Därför bör dagens fotbollsplan i hjärtat av den gustavianska parken snarast möjligt flyttas, för att ersättas med den eleganta komposition av öppna gräsytor och grupper av träd och buskar mellan buktande kör- och promenadvägar som riksrådet Carl Sparre lät anlägga på 1780-talet. De återställda gräsytorna skall sedan naturligtvis tas till vara för rekreation, lek och idrott på samma sätt som exempelvis den stora pelousen och tingshusslätten i Hagaparken.

I avvaktan på att idrottsanläggningarna på bensinstationstomten färdigställs, bör Bellevueparkens fotbollsplan snarast flyttas till området närmast norr om f.d. Sveaplans flickgymnasium (nuvarande Socialhögskolan) i enlighet med illustrationsplanens alternativ 2. Den platsen ligger utanför den historiska parkanläggningen och den har tidigare utnyttjats just som yta för skolans friluftsverksamheter. Vi föreslår att staden omedelbart tar upp överläggningar med markägaren staten om fotbollsplanens flyttning till denna plats.

Avslutande förslag

Parkprogrammets uttalade ambition, ”att återskapa Bellevueparken i sin helhet i enlighet med Fredrik Magnus Pipers vision om den engelska romantiska parken”, väcker en hel serie frågor om principer och metoder för bevarande, återskapande och nyskapande av det historiska parklandskapet vid Brunnsvikens södra strand. Med hänsyn till parkens stora värden bör diskussionen av dessa frågor utvidgas och den restaureringsideologiska diskurs vi nämnt i det tidigare tillföras det fortsatta programarbetet. Därför föreslår vi att staden tar initiativ till ett internationellt seminarium där teori och praxis för bevarande, vård och förnyelse av historiska parker kan förmedlas och dryftas. Symposiets huvudsyfte bör vara att bredda och stärka beslutsunderlaget för upprustningen av Bellevueparken, men det bör också kunna tillföra värdefulla aspekter på den samlade förvaltningen av det gustavianska parklandskapet vid Brunnsviken. Kommittén för Gustavianska Parken är för sin del beredd att aktivt medverka till ett sådant symposium.

Sammanfattningsvis

Kommittén

  • tillstyrker det utställda förslaget till tilläggsplan
  • förordar en nedläggning av Värtabanan med hänsyn till betydelsen av det gustavianska parklandskapet och förutsätter att programutredningen om Bellevueparken kommer att innefatta ett genomarbetat alternativ som utgår från att banan läggs ned
  • föreslår viss modifiering/komplettering av kvalitetsprogrammets förslag till återställande efter intrånget för vägtunneln
  • yrkar på att fotbollsanläggningen snarast möjligt flyttas från Bellevueparken
  • föreslår och utlovar aktiv medverkan till ett internationellt expertseminarium om bevarande, vård och förnyelse av parklandskapet kring Brunnsviken med särskild betoning på Bellevueparken.

 

För Kommittén för Gustavianska Parken

Désirée Edmar
Ordförande

Christian Laine
Sekreterare

Ordförande


Originaldokument i Word-format

Till yttranden