Yttrande över samrådsförslag till översiktsplan för Nationalstadsparken, Stockholmsdelen


2006.10.31

Till Stadsbyggnadskontoret i Stockholm

Yttrande över samrådsförslag till översiktsplan för Nationalstadsparken,
Stockholmsdelen (Dnr 1998-00183-51)

Med anledning av Stadsbyggnadskontorets remiss i rubricerande ärende vill vi efter känd förebild utropa ett ÄNTLIGEN ! – och gratulera kontoret till ett gediget och för Nationalstadsparkens framtid utomordentligt viktigt arbete. Våra invändningar och övriga synpunkter framgår av det följande.

Allmänt

På sätt som förutsatts i regeringens proposition 1994/95: 3 syftar planförslaget till att ”närmare avgränsa de områden inom Nationalstadsparken som bör skyddas som parklandskap eller naturmark liksom de zoner inom Nationalstadsparken som präglas av en mer omfattande bebyggelse och där det behövs klara och enkla regler för nödvändiga förändringar, upprustningar och i vissa fall kompletteringar av byggnader och anläggningar”.

Kommittén för Gustavianska Parken lägger följaktligen tyngdpunkten i detta samrådsyttrande på frågorna:

Stämmer den föreslagna områdesindelningen överens med de mål och värderingar som kommit till uttryck i statsmakternas beslut om Nationalstadsparken?

Ger de föreslagna reglerna för nödvändiga förändringar, upprustningar och kompletteringar klara och enkla besked om hur staden avser att skydda och utveckla Nationalstadsparkens natur- kultur- och rekreationsvärden?

Vi behandlar främst den del av Nationalstadsparken som omfattar Norra Djurgårdens institutionsbälte, parklandskap och naturmiljöer samt den del av Brunnsvikens landskapsrum som ingår i översiktsplanen, dvs. det historiska landskapet söder och öster om Brunnsviken.

Med den områdesindelning och de benämningar som föreslås i översiktsplanen innebär det att vi diskuterar gränser och regler för

Norra Djurgården – parklandskap och naturmiljöer

Haga – Brunnsviken – parklandskap och naturmiljöer

Vetenskapsstaden

Inledningsvis vill vi dock i korthet kommentera Stadsbyggnadskontorets förslag till vägledning för framtida beslut om markanvändning och bebyggelse i Nationalstadsparkens närmaste omgivningar (ÖP s. 28f.).

Nationalstadsparkens omgivningar

Enligt den föreslagna vägledningen för framtida beslut bör Nationalstadsparkens omgivningar ges en tydlig, karaktärsfull och högklassig utformning mot parken och utformas som en intensiv stadsmiljö med en kombination av tät bebyggelse med attraktiva offentliga platser med träd och grönska mellan husen. (ÖP s. 28)

Som bakgrund till eller stöd för förslaget om en intensiv exploatering av parkens närområde redovisar Stadsbyggnadskontoret en egendomligt historielös beskrivning av gränsområdets nuvarande karaktär. Stenstadens expansion under 1800-talets senare del och den omfattande exploateringen av delar av Djurgården under 1900-talet kan givetvis inte tas till intäkt och förebild för den framtida gestaltningen av Nationalstadsparkens närmaste omgivning.

Vi har tolkat förslaget till mål och inriktning för översiktsplanen (ÖP s. 20) så, att de sex delmålen inte bara avser Nationalstadsparken utan också dess närmaste omgivningar. Alldeles uppenbart kan de exploateringsmål som formulerats i avsnittet om Nationalstadsparkens omgivningar komma i omedelbar konflikt med de överordnade mål som stadsbyggnadskontoret formulerat för att bevara och utveckla Nationalstadsparkens natur- kultur- och skönhetsvärden. Den konflikten har redan kommit till tydligt uttryck i stadsutvecklingsområdet vid Husarviken. Översiktsplanens exploateringsmål och exploateringsargumentation framstår närmast som ett försök till retroaktiv plädering för den hårt kritiserade detaljplan som lagts fram för området – samtidigt som detaljplanen strider mot såväl Nationalstadsparkens syfte som de mål som stadsbyggnadskontoret föreslagit i avsikt att bevara och utveckla parkens värden.

I det här sammanhanget går vi inte ytterligare in på en kritisk granskning av planerna för Husarviken. Vi förordar istället en bearbetning av översiktsplanens avsnitt om Nationalstadsparkens gräns och omgivningar som på ett tydligt sätt tar sin utgångspunkt i propositionen om parken: ”Förslag om tillkommande bebyggelse, anläggningar eller andra åtgärder i områden som direkt gränsar till parken, bör bedömas med utgångspunkt från att parkens natur- och kulturvärden inte får utsättas för påtaglig skada. Inverkan på ekologiska spridningskorridorer m.m. och på stads- och landskapsbilden är härvid av betydelse.” (prop.1994/95:3 s. 46).

I vägledningen för framtida beslut om Nationalstadsparkens omgivningar föreslås också att ”diffusa övergångszoner och skräpiga baksidor mot parken”successivt bör tas bort (ÖP s.28). Vi välkomnar en städning av parkens omgivningar men vill samtidigt betona att ingrepp i ”diffusa övergångszoner” alltid bör föregås av en fördjupad analys av historiska sammanhang och betydelser.

Nationalstadsparkens områdesindelning

Norra Djurgården – parklandskap och naturmiljöer

Vi instämmer i planens förslag till vägledning för framtida beslut och till åtgärder för ökad rekreationsanvändning av området. Vi välkomnar också den strikta gränsdragningen mot Vetenskapsstadens bebyggelseområden. På ett ställe har dock gränsen mot Vetenskapsstaden dragits på ett sätt som inte är förenligt med de mål och värderingar som uttryckts i beslutet om Nationalstadsparken.
I avsnittet Vetenskapsstaden (ÖP s.34) för Stadsbyggnadskontoret ett närmast häpnadsväckande resonemang kring det historiska landskapet öster om Riksmuseet: ”Det öppna markområdet mellan Bergiusvägen och Svante Arrhenius väg bedöms inte ha viktiga funktioner för rekreation eller naturvärdena och är ur landskapssynpunkt mindre viktigt att bevara än de öppna dalstråken. Det skulle kunna utgöra en framtida utbyggnadsmöjlighet för universitetet.” Följaktligen har området redovisats som en del i bebyggelseområdet Vetenskapsstaden.

Det tilltänkta exploateringsområdet betecknas på de äldsta Djurgårdskartorna som ”igenlagd åker” och sträcker sig mellan Hjortbacken i väster och Långbacken eller Mellanbacken i öster. Sannolikt tillhörde denna åkermark redan under järnåldern kärnan i byn Östra Ledernes inägomark. Betydande rester av Östra Ledernes åkergärde och andra lämningar har också bevarats i Hjortbackens sluttning öster om Riksmuseet. Söder och sydväst om Mellanbackens krönande gravgrupp från järnåldern har rester bevarats av åkerterrasser och kantdiken som sannolikt utgjort den östligaste delen av det inägomarksgärde som en gång utbredde sig mellan Hjortbacken och Långbacken. Enligt vår mening är detta område en omistlig del av Nationalstadsparkens historiska landskap som särskilt bör uppmärksammas och även tydliggöras i skötseln av Norra Djurgårdens naturmiljöer och parklandskap. Inom området ryms också stora naturvärden som kan utvecklas ytterligare genom en målmedveten skötsel.

Översiktsplanen har ingen rättsligt bindande verkan för vare sig myndigheter eller enskilda och stadsbyggnadskontorets gränsdragning saknar således rättsverkan i sig. Samtidigt är det naturligtvis angeläget att planens vägledande betydelse inte urholkas genom att värderingar och riktlinjer formuleras som kan anses strida mot lagstiftningens intentioner.

Enligt propositionen får de reglerade åtgärderna inte medföra intrång i parklandskap eller naturmiljö, ”dvs. ta mark i anspråk i de delar av Nationalstadsparken som inte omfattas av tidigare exploateringar” (prop. 1994/95:3 s.49). Den forna odlingsmarken mellan Långbacken och Hjortbacken har hittills undgått exploatering och framstår i dag som en unik rest av ett historiskt landskap med ursprung i järnåldern. Översiktsplanens föreslagna gräns mellan Norra Djurgården – naturmiljöer och parklandskap och Vetenskapsstaden bör därför justeras och dras i omedelbar anslutning till Riksmuseets nuvarande byggnader.

Nedvärderingen av landskapet öster om Hjortbacken kan sannolikt hänga samman med att de äldsta skedena i det historiska landskapet inte alls har uppmärksammats i planens beskrivning av Nationalstadsparkens kulturvärden. Beskrivningen tar således sin början med 1600-talets kungliga jaktpark medan däremot det förhistoriska och det medeltida landskapet förbigås med tystnad. Det landskapet har varit föremål för en särskild utredning i samband med Djurgårdsförvaltningens skötselplan för Nationalstadsparken. Utredningen bör kunna användas för en komplettering av översiktplanens beskrivning och analys av det historiska landskapet.

Brunnsvikens landskapsrum

I avsnittet Parklandskap och naturmiljöer (ÖP s. 22) understryker Stadsbyggnadskontoret att Nationalstadsparken utgör en helhet, att natur- och kulturvärden av samma slag därför kan finnas såväl inom parklandskap och naturmiljöer som inom de mer bebyggda och anlagda områdena samt att det förhållandet bör uppmärksammas vid förändringar så att helheten inte går förlorad. Vi delar naturligtvis den uppfattningen men anser samtidigt att ett sådant synsätt inte fått tillräckligt genomslag i de två avsnitt som mera konkret behandlar Brunnsvikens landskapsrum, nämligen Haga – Brunnsviken – parklandskap och naturmiljöer och Vetenskapsstaden.

Området Haga – Brunnsviken – parklandskap och naturmiljöer föreslås omfatta, från söder räknat, Bellevueområdet, en smal landremsa förbi Kräftriket och Frescati hage samt det obebyggda höjdpartiet längre norrut – således av det historiska landskapet öster om Brunnsviken: en promenadväg, en bergklack och ingenting mer. I övrigt räknas den del av Brunnsvikens landskapsrum som ligger inom Stockholms gränser till Vetenskapsstaden.

Som riktlinje för markanvändningen i området parklandskap och naturmiljöer anges dels att det skall bevaras som en unik historisk landskapspark, präglad av 1700-talets gustavianska park- och landskapsideal och kompletterad med kända landmärken under senare århundraden och dels att området skall bevaras och utvecklas för rekreation och friluftsliv (ÖP s. 41). Till vägledning för framtida beslut anges, att landskapets karaktär närmast Brunnsvikens vattenspegel är särskilt viktigt att bevara och att natur – och rekreationsvärdena är viktiga att bevara och förstärka.

Det är emellertid inte bara natur – och rekreationsvärden som bör bevaras och förstärkas inom detta område. Planens vägledning för framtida beslut bör kompletteras med en tydligt uttalad målsättning att bevara och förstärka Bellevueområdets i dag försummade kulturvärden. Här vilar också ett direkt ansvar på staden som markägare att ta fram ett fördjupat kunskapsunderlag och på den grunden utarbeta och genomföra ett samlat upprustnings- och skötselprogram. Vi vill beträffande Bellevueområdet också framhålla att den föreslagna gränsen för parkmarken bör ändras och dras i omedelbar anslutning till Sveaplans gymnasium.

I planförslaget utgörs området Vetenskapsstaden av en serie tydligt åtskilda bebyggelsegrupper i ett rikt och växlande park- och naturlandskap. Bebyggelsegrupperna innefattar både vetenskapliga institutioner och bostadsområden. I området ingår större park- och naturmiljöer som Bergianska trädgården, bergssluttningen som sluter landskapsrummet söder om trädgårdens öppna fält och det frodiga koloniområde som breder ut sig i gränslandet mellan bergshöjderna i väster och Roslagsvägen i öster. Stora delar av Vetenskapsstaden utgör också en visuellt och kulturhistoriskt betydelsefull del av Brunnsvikens landskapsrum.

Vetenskapsstaden framstår således som ett samlande begrepp för en heterogen och ganska villkorlig sammansättning av bebyggelseområden och park- och naturmiljöer. Området kan visserligen inte i sin helhet beskrivas och behandlas som ett obrutet parklandskap eller naturmiljö (”de stora park- och naturområdena”) men å andra sidan inte heller som ett av de ”områden som är kraftigt exploaterade” för att citera stadsbyggnadskontorets terminologi för bestämningen av grundkaraktärer i Nationalstadsparken (ÖP s. 21).

Befintliga bebyggelseområden, redan exploaterade områden, zoner som präglas av en mer omfattande bebyggelse, delområden som tagits i anspråk för mer omfattande bebyggelse eller, med en negativ definition, områden som inte utgör parklandskap eller naturmiljöer, har i planförslaget definierats och avgränsats på ett långt ifrån klargörande sätt. Den oklarheten gäller särskilt förhållandet mellan och inom områdena Haga – Brunnsviken – parklandskap och naturmiljöer och Vetenskapsstaden.

”Utbyggnader kan ske inom befintliga bebyggelseområden under förutsättning att det historiska landskapets naturvärden inte skadas” heter det i planens vägledning för framtida beslut om markanvändning och byggande inom Vetenskapsstaden. Och vidare framhålls att detta innebär stor hänsyn till landskapets och bebyggelseområdenas karaktär samt att dalstråken bör förbli obebyggda (ÖP s. 31).

Som stadsbyggnadskontoret också framhållit omfattar lagskyddet för Nationalstadsparken två villkor. Det ena innebär att intrång i parklandskap eller naturmiljö inte får ske. Det innebär enligt stadsbyggnadskontoret, ”att de mer bebyggda områdena” (läs exempelvis Vetenskapsstaden) inte kan utvidgas över gränsen in i parklandskap eller naturmiljöer (läs exempelvis Norra Djurgårdens och Haga – Brunnsvikens park- och naturområden enligt planens förslag till avgränsningar). Det andra villkoret, som gäller i hela Nationalstadsparken, är att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt inte får skadas. När det i vägledningen talas om ”befintliga bebyggelseområden” i det större området Vetenskapsstaden kan det möjligen tolkas så att det större området skulle innefatta både bebyggelseområden och områden som i lagstiftningens mening skall betraktas som parklandskap eller naturmiljöer. Sannolikare förefaller dock vara att avgränsningen av Vetenskapsstaden avses innebära att park- och naturmiljöer i lagstiftningens mening inte förekommer inom området och att intrångsrekvisitet följaktligen inte skulle vara tillämpligt. En sådan syn på lagstiftningens tillämpning framstår som orimlig med hänsyn till karaktären och skyddsvärdena hos Brunnsvikens landskapsrum.

Inom området Vetenskapsstaden kommer konflikter att uppstå mellan bevarandeintressen och utbyggnadsintressen. I planförslaget framhålls, att det är en allmän målsättning från stadens sida att söka integrera flera slags verksamheter i området och listan är lång över önskvärda nya inslag: bostäder för studenter och gästforskare, lokaler för kultur, nyföretagande och kommersiell service samt rekreationsfunktioner (ÖP s. 34). Det är svårt att frigöra sig från tanken att stadsbyggnadskontoret i och med avgränsningen av Vetenskapsstaden som ett redan exploaterat område givit prioritet åt utbyggnadsintressena inte bara för att tillgodose den högre utbildningens och forskningens behov utan också med målet att tillföra området nya verksamheter. I ett sådant sammanhang kan det också tyckas illavarslande att stadsbyggnadskontoret valt benämningen Vetenskapsstaden för ett vidsträckt institutionsområde som präglas och allt framgent bör präglas av karaktären byggnader/bebyggelseområden som är underordnade en sammanhängande park- och naturmiljö.

Enligt vår mening är varken områdesanalysen, gränsdragningen eller de vägledande reglerna tillräckligt genomarbetade för att långsiktigt säkerställa kultur- och naturvärdena i det område som med viss förenkling kan kallas Brunnsvikens landskapsrum – med utsträckning i öster till Roslagsvägen och med Riksmuseet som dominerande fond. Vi föreslår därför en grundlig översyn av de texter som behandlar Brunnsvikens landskapsrum. Den bör innefatta en fördjupad kulturhistorisk värdeanalys och mer precisa regler som syftar till att också i detta område ”bevara och utveckla Nationalstadsparkens natur- kultur- och rekreationsvärden och värna den biologiska mångfalden” (prop. 1994/95:3 s. 43).

För att tydligt markera avsikten att säkerställa ett bevarande av områdets karaktär och värden bör benämningen Vetenskapsstaden i det sammanhanget ersättas med Vetenskapsparken.

Övriga frågor

Nationalstadsparkens infrastruktur

Stadsbyggnadskontoret konstaterar att det inte är möjligt att nu överblicka vilka åtgärder för utbyggnad av trafiksystemet i Nationalstadsparken som kan behövas i framtiden. Planens syfte är att ge handlingsfrihet för sådana förändringar medan åtgärdernas lämplighet och tillåtlighet skall prövas genom planläggning för det individuella projektet.

Stadsbyggnadskontoret hävdar också att lagens intrångsrekvisit inte är tillämpbart på ombyggnader eller förändringar av befintliga anläggningar som skall prövas mot lagskyddet. (ÖP s. 26).

En sådan friskrivning av trafikanläggningar i parken är inte förenlig med regeringsrättens dom i ärendet om Norra länkens dragning genom Bellevueparken. Det är därför viktigt att översiktsplanen noga och restriktivt i förväg diskuterar de trafikprojekt som aktualiserats i Nationalstadsparken.

Vi vill peka på flera projekt som är mycket oroande för Norra Djurgårdens parklandskap och naturmiljöer.

En upprustning av den befintliga Värtajärnvägen till dubbelspår kommer att kräva vidgat utrymme och stora markarbeten. Banan stänger redan nu av tillgängligheten till Nationalstadsparken från Norrmalm och Östermalm och skapar ett svårtillgängligt och illa nedskräpat impediment mellan stad och park. En nedläggning av banan har diskuterats och borde prövas omsorgsfullt – tillkomsten av Norra Länken ger ju goda möjligheter för lasttrafik till och från hamnanläggningarna vid Värtan.

Norra Länken finns inritad på översiktsplanen men stadsbyggnadskontoret diskuterar inte de genomgripande förändringar av landskap och markegenskaper som dessa stora anläggningar kommer att innebära. Kan exempelvis de ekologiskt viktiga våtmarkerna kring Laduviken bestå eller blir de utdränerade av länkens djupbyggande? Och hur mycket naturlandskap finns kvar sedan länktunneln fått sina ventilationstorn och utrymningsvägar?

I översiktsplanen redovisas ett ”Reservat för snabbspårväg till Universitetet”, en planerad förlängning av en spårvägsförbindelse från Hammarby sjöstad till Solna centrum. Ett av de dragningsalternativ som framlagts för förlängningen till Ropsten går i tunnel under Brunnsviken och i markläge diagonalt genom Nationalstadsparken till Husarviken och Hjorthagen. En sådan dragning skulle bli förödande för Norra Djurgårdens parklandskap och naturmiljö och måste uteslutas från fortsatt planering. Ett annat framlagt alternativ är en samförläggning från Albano med Värtajärnvägen vilket skulle innebära ytterligare konsolidering av denna med anläggningar som skär av tillgängligheten från innerstaden.

Utan att ytterligare gå in på enskildheter i trafikfrågorna vill vi understryka nödvändigheten av en omsorgsfull och återhållsam planering av infrastrukturen genom Nationalstadsparken, studier av möjligheter till samlokalisering och tunnelförläggning med Norra Länken under Nationalstadsparkens yta samt en insiktsfull planering av återställandet av denna yta efter exploateringens genomförande.

Namnfrågor

Namnen i landskapet är en viktig del av Nationalstadsparkens historiska dimension. Planförslaget innehåller en hel uppsjö av återuppväckta benämningar på Djurgårdens backar och berg. Några har hämtats från 1600-talet, andra från 17- och 1800talen och här blandas det friskt och ohämmat. En tydlig strävan till ett aendnu gamblare i både namnval och stavning kan ibland bli historiskt missvisande men lockar oftare bara till munterhet.
Namnfrågorna bör emellertid tas på allvar och beredas på ett professionellt sätt i det fortsatta planarbetet.

F.d. bensinstationstomten vid Norrtull

Den s.k. bensinstationstomten vid Norrtull redovisas i översiktsplanen som en del av Vetenskapsstaden. Området som i dag är en skräpig parkeringsyta har under lång tid diskuterats för ändrad markanvändning. Numera ingår det i planeringen för omvandling av området Norra station – Karolinska Universitetssjukhuset – Karolinska institutet.

En översiktsplan skall upprättas för området och även inkludera f.d. bensinstationstomten
(ÖP s. 36).

Vi går i det här sammanhanget inte in på någon diskussion om tomtens framtida nyttjande och gestaltning men bilägger i kopia en i sak alltjämt giltig gemensam skrivelse i saken från Förbundet för Ekoparken, Haga – Brunnsvikens vänner och Kommittén för Gustavianska Parken, daterad den 14 maj 2001.

För Kommittén för Gustavianska Parken

Désirée Edmar
Ordförande

Christian Laine
Sekreterare


Originaldokument i Word-format

Till yttranden