Gustav III är en av Sveriges mest kända kungar och den person som gett namn åt hela den gustavianska epoken. Han föddes den 24 januari 1746 i Kungshuset på Riddarholmen i Stockholm och var kung från 1771 fram till sin död den 29 mars 1792. På grund av sitt stora kulturintresse kallas han ibland ”Teaterkungen”. I den här artikeln går vi igenom hans liv, hans politik och det kulturarv han lämnade efter sig – inte minst Hagaparken.
Kronprinsen som formades av upplysningen
Gustav var äldste son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, bror till Karl XIII, far till Gustav IV Adolf och kusin till Katarina II av Ryssland. Genom modern, guvernörer och lärare blev han tidigt bekant med den franska upplysningens tankar. År 1766 gifte han sig, enligt ständernas krav, med den danska prinsessan Sofia Magdalena. Vid faderns död den 12 februari 1771 befann sig Gustav i Paris, och kröningen i Storkyrkan firades den 29 maj 1772.
Statskuppen 1772
Den 19 augusti 1772 genomförde Gustav III en statsvälvning – eller som han själv sade, en revolution – med framför allt Livgardets hjälp. Rikets råd och de främsta riksdagsmännen inom mösspartiet arresterades, och två dagar senare fick ständerna bekräfta en ny regeringsform. Partierna hattarna och mössorna upplöstes, och de partistrider och den korruption som präglat frihetstiden fick ett slut. Samma år avskaffade Gustav III tortyr som förhörsmetod, och tortyrkammaren Rosenkammaren stängdes för alltid.
Reformer och utrikespolitik
Efter riksdagen 1778–1779 liberaliserades ekonomin och strafflagstiftningen, och dödsstraffet begränsades. I början av 1780-talet infördes en begränsad religionsfrihet genom toleransediktet och judereglementet. År 1784 överlät Frankrike ön Saint-Barthélemy i Karibien till Sverige. Genom förenings- och säkerhetsakten 1789 utvidgades kungens makt, men de flesta ämbeten öppnades också för ofrälse. Kriget mot Ryssland 1788–1790 slutade efter den stora sjösegern i andra slaget vid Svensksund med freden i Värälä, utan gränsjusteringar.
Kulturkungen
För litteratur och konst var Gustavs regering en gynnsam tid. Uppfostrad i fransk smak strävade han ändå efter att uppmuntra en nationell svensk litteratur och konst. Han stiftade eller återupprättade Musikaliska akademien (1771), Målar- och bildhuggarakademien (1773), Svenska Akademien (1786) och Vitterhets- historie- och antikvitetsakademien (1786). År 1773 lades grunden till Svenska Operan, och 1782 invigdes Kungliga teatern, i dag Kungliga Operan. Han grundade också den svenska nationalscenen för talteater, i dag Kungliga Dramatiska Teatern.
Kungen var själv verksam som dramatiker och skrev historiska skådespel som Gustaf Wasa, ofta med Johan Henric Kellgren som medförfattare. Han kallade även till Sverige framstående utländska konstnärer som arkitekten Louis Jean Desprez och ornamentbildhuggaren Louis Masreliez. Under sin italienska resa 1783–84 köpte han antika skulpturer som i dag visas i Gustav III:s antikmuseum. År 1778 uppfann han dessutom Nationella dräkten som ett motdrag mot befolkningens klädlyx.
Hagaparken – kungens lustpark
Gustav III:s namn är tätt förknippat med Hagaparken norr om Stockholm, kungens lustpark anlagd i engelsk parkstil. Desprez, som Gustav III kallat till Sverige, ritade storslagna projekt för Haga, och Gustav III:s paviljong blev kungafamiljens bostad. I dag är parken en del av Kungliga Nationalstadsparken, och den gustavianska stilen lever vidare i inredning och arkitektur.
Mordet på maskeradbalen
Gustavs politik gjorde honom impopulär inom delar av högadeln, och en sammansvärjning bildades. Den 16 mars 1792 sköts han under en maskeradbal på operahuset i Stockholm av Jacob Johan Anckarström. Samma kväll hade han fått ett varningsbrev, men han valde ändå att gå till balen. Skadorna ansågs först inte livshotande, men kungen avled två veckor senare av sårfeber. Giuseppe Verdi baserade 1859 sin opera Maskeradbalen på mordet.
Eftermäle och minnesmärken
Efter mordet 1792 övergavs planerna på Gustav III:s monumentala slott vid Brunnsviken. Hans son Gustav IV Adolf lät i stället uppföra det mindre Haga slott 1802–1805. Gustav III:s staty på Skeppsbron i Stockholm, modellerad av Johan Tobias Sergel, invigdes 1808, och en byst av kungen finns sedan 1923 i Näckrosdammen i Göteborg. Enligt en gammal myt ska hans vålnad fortfarande hemsöka operan på årsdagen av attentatet.